Absolut Sturefors. Det är vad som gäller när Åsa och Christian ska göra sitt livs kanske största affär: Bygga eget hus.
Det är samling kring köksbordet med Åsa (som växte upp på orten) och sönerna Alexander och Filip. Grabbarna är ordentligt hockeypåverkade (det här råkar vara mitt i finaltider och LHC har än så länge inte åkt på storstryk) och släpper inte klubbor och puck ur sikte.
Åsa, svara nu innan Christian kommer hem, varför är du så enveten med att bo i Sturefors?
- Jag bestämde det, säger Åsa och skrattar. Jag ville till den här sidan stan. Jag kan inte tänka mig att bo åt andra hållet.
Christian, som nu kommit hem från jobbet, verkar inte ha något att invända utan har gått in för det blivande husbygget.
Familjen Fredriksson har bott i hyreslägenhet i Sturefors i sju år och fått två barn, som i sin tur har fått dagisplatser. Det är en viktig anledning för att stanna på samma plats.
Fyran på 100 kvadratmeter börjar bli lite liten, eller rättare sagt det är nog mest uteplatsen som inte har utrymme nog för två livliga pojkar (och för en efterlängtad studsmatta).
De har stått i tomtkö i fyra år, fått några erbjudanden men på "fel" sida stan. Dessutom visste de att det här området skulle släppas.
"Det här området" är en bit mark ganska nära bad och idrottsplats. Det finns elva tomter och Åsa och Christian fick den tomt de valde först. De utgick från kvällssolen, ville ha den mot en altan på husets baksida.
- Solläget var viktigast, viktigare än att inte ha grannar på alla sidor och viktigare än att se en glimt av Stångån.
Åsa har fixat en pärm för alla huspapper. Efter att ha plöjt igenom kilovis med huskataloger bestämde de sig för hustyp.
På området fick bara byggas hus i ett eller två plan. Fredrikssons skulle helt klart ha ett plan. Skälen var två: Skönt slippa trappor och svårt få plats med annat på tomten, eftersom kommunens regler för yta och höjd innebar begränsningar i husvalen.
De mest påkostade katalogerna tittade de förresten inte ens i.
- Inte de största och tjusigaste, säger Christian. Då var husen likadana, och det är inte vår stil.
Vi tar en tur till tomten. Filip håller fortfarande ett stadigt grepp om pucken.
I september kommer huset. Hoppas de. Innan dess ska det schaktas och byggas grund.
-Tänk om huset blir så pass klart att vi kan flytta in till jul!