De flyttade hem - efter 47 år

När Jan-Eric tittar ut genom fönstren i sin nya lägenhet kan han se Karlsrogatan där han upplevde sina första levnadsår.

Jan-Eric föddes 1935 och bodde då i stadsdelen Valla, en tvärgata bort från den nya lägenhet han och hustrun Inga-Britt nyligen flyttat in i.

- Men redan 1938 flyttade vi till Kanberget närmre stan, berättar Jan-Eric, så det är kanske där jag har mina rötter.

Inga-Britt är uppvuxen strax utanför Grebo. Som nygifta bodde hon och Jan-Eric i Johannelund, som då var en ny stadsdel i Linköping. För jobbets skull flyttade de 1964 till Stockholm, närmare bestämt till Tyresö med havet nära inpå, viktigt för två seglarfantaster. Där köpte de en fin, insynsskyddad tomt och ritade sitt eget hus.

Det är 47 år sedan. Hemvändarna Jan-Eric har blivit 76 år och Inga-Britt 73.

Villan började kännas för stor. Liksom trädgården, för även en underbar trädgård ska skötas. Och bara tanken på en ny snörik vinter gav rysningar.

- Det började helt enkelt ta emot, säger de båda. Vi vet ju också att det kan hända vad som helst med ett hus. När man börjar tänka att man inte grejar allt själv längre är det en signal, nu är det dags att flytta.

- Så vi bestämde att sälja huset och flytta till lägenhet. Och det innan våra barn skulle be oss att tänka över vårt boende, något som våra barn är tacksamma för i dag.

- Vi hade sugit på den här karamellen i flera år, säger Jan-Eric.

Flyttkaramellen, alltså.

Inte för ett ögonblick funderade de på att leta lägenhet i Stockholm utan flytten skulle gå till Linköping. Det kändes helt enkelt naturligt att flytta hem igen. Här finns också en av de två sönerna och hans familj samt flera vänner.

De tittade på flera lägenheter i Linköping, ville absolut ha garage eller åtminstone en parkeringsplats i närheten. Utbudet av lägenheter minskade då men så fick de upp ögonen för ett nybygge.

Nytt är ändå nytt, som Jan-Eric säger. Inte en tanke behöver ägnas åt underhåll.

Att lägenheten ligger i Valla försämrar förstås inte saken. Där Skogsfrids vårdcentral en gång låg byggs nu 49 lägenheter. Mårtenssons lägenhet, en fyra (som blev en trea när en vägg togs bort) på tredje våningen, var inflyttningsklar i våras.

Då hade de sålt huset, tömt 270 kvadrameter plus en vind, som var tämligen välfylld.

- Vi har varit gifta i 50 år och inte slängt något, säger han.

- Det vill säga, du har inte slängt något, säger hon och skrattar.

Men nu fick de göra sig av med en hel del. Vissa möbler följde med flyttlasset men de har också köpt mycket nytt. Det kändes roligt när det var dags att bo på ny plats.

- Jag trodde att jag skulle gråta hela vägen hit men det var inga problem att lämna huset och åka därifrån, säger Inga-Britt.

Även om allt har känts bra under de månader de varit Linköpingsbor är det ändå ett stort steg att flytta efter så många år på ett och samma ställe. Det är inte bara att man lämnar sitt hus utan också vänner och bekanta och andra kontakter.

Och alla underbara svampställen! Men det går ju att nosa rätt på nya. Det är inte heller långt till Stockholm och familjen och de gamla vännerna där.

De har funnit sig till rätta, tycker de. Är glada över att kunna promenera till centrum, glada över det fina biblioteket eftersom de gillar att läsa, glada över att de känner sig så välkomna av alla de möter.

- Och så tänker vi på glädjen över att vi fick bo i huset i Tyresö så länge som vi gjorde!

- Vi är väldigt nöjda med att vi tog det här beslutet!