Vi ville så gärna komma hem till någon som bott i de här radhusensedan de byggdes för två år sedan. Vi fick tips om Mona och Gösta, menMona var ytterst tveksam och inte förrän vi flera gånger bett extrasnällt och vänligt släppte hon in oss.
Mona och Gösta hade bott 27 år i ett äldre hus i Borensberg när detyckte det var dags att sälja villan för att få ett enklare och mindrebekymmersamt liv. De undersökte vad kommunala bostadsbolaget hade atterbjuda och fann projektet med radhusen på Dansättersvägen. Det lätannorlunda, spännande och fräscht.
Det har snart gått två år sedan Carlssons flyttade hit och trots attde egentligen tycker att hyran är på tok för hög ångrar de sig inte endag.
De har massor av lovord för sin radhuslägenhet. Inte bara för attden är praktisk och genomtänkt, till exempel med ett grovkök för tvätt,stövlar och tomflaskor och annat man behöver ha i skymundan, innanförköket. Utan också för att den skänker ljus och värme genom sina storafönster (ett stort plus för rutan högt upp i tak ovanför entrédörren)och luftiga takrymd.
Radhusfasaderna är av lärkträ som får åldras i fred utan den minsta behandling. Resultatet blir naturligt grånade hus.
-- En del tycker de är fula, säger Mona. Det gör inte vi.
Andra säger att de ser ut som fjällstugor. Det finns också de sominte tycker att man kan bo i en lägenhet utan en enda tapet.Innerväggarna är alla enbart av trä som har målats.
Tyvärr har flera av väggarna fått sprickor och bostadsstiftelsen harerbjudit sig att sätta upp väv på väggarna som man kan måla på.
-- Nej, säger Mona, vi tycker så mycket om de här träväggarna. Nu låter vi dem spricka färdigt innan de ska snyggas till.
Alla golv är också av obehandlat trä; furu som ska skuras med såpa.
-- Det är dock en av nackdelarna med huset, tycker Mona och Gösta.Golven har nämligen också fått sprickor och blivit svåra att hålla rena.
Men annars som sagt, enbart fördelar: Välisolerat och tyst. Man hörvarken grannar eller bussar och bilar utanför. Två uteplatser ochutrymme för Gösta att så dill och persilja. En bovärd att vända sigtill om något behöver lagas eller åtgärdas. Gösta ler glatt bara vidtanken på att själv slippa reparations-arbete. Breda fönsterbräden avträ för vackra växter. Och, inte minst av allt, att få bo kvar iBorensberg med alla trevliga människor som finns där.
-- Här bryr man sig om varandra på ett positivt sätt, tycker Mona och Gösta.
Mona tar fram sin almanacka.
-- Så här ser en pensionärsalmanacka ut, säger hon och visar fulltecknade dagar.
Hon och Gösta är aktiva i väntjänsten och denna eftermiddag ska deiväg till ett äldreboende för att vara med och sjunga. Nästa dag ska detillsammans med andra i väntjänsten ut på promenad med dem som sitter irullstol och har svårt för att komma ut själva.
Borensberg är väldigt centralt. Inte bara för orten ligger mittemellan Linköping och Motala utan den är också central i Monas ochGöstas liv. I Motala bor Monas mamma, i Ljungsbro sonen och i Linköpingde två barnbarnen.