-- Men lyssna här! säger han och slår ut med händerna.
Vi skärper hörseln, men det enda som når våra trumhinnor är en avlägsen humlas surr.
Tystnad är en bristvara i vårt moderna samhälle och Nicke kunde inte längre njuta av villaträdgården i Skeda Udde. Så fort en granne klippt färdigt sin gräsmatta drog en annan igång trimmern. Han började drömma om ett annat boende, ett annat liv.
Ett boende där han själv kunde välja när det skulle vara larm. Ett boende som gav mer svängrum.
Hans hustru sedan 44 år, Astrid, var inte riktigt med på noterna. Hon trivdes med grannarna och umgänget i Skeda Udde. Men när det var visning på Källsveden skola kom hon på and-ra tankar.
De såg alla möjligheter med huset. Vilken plats de skulle kunna få för sina intressen: musicerandet, vävandet, växtfärgningen, snickrandet, försäljningen av indiska och pakistanska kläder och hantverk för biståndsorganisationen PACS. Umgänget med barn och barnbarn som gärna sover över.
-- Det låter väl lustigt, men det var som att komma hem. Vi blev föräls-kade direkt, småsuckar Nicke.
Vi sitter på gamla slitna skolbänkar i Nickes egenhändigt byggda, sexkantiga, lusthus med fönster från en annan gammal skola, i Nässjö. På golvet ligger Astrids vävda mattor och på bordet en blommig, handbroderad duk. Carl Larsson-servetter och pelargoner. Hembakt. Sommaren sista suck. Frid.
Inne i skolan blir det mera fart när paret Bäcklund visar att två personer mycket väl kan fylla ut - och använda! - ett så stort hus. Det är inte bara svärsonen Magnus Bäcklund (Fame) som är musikalisk i den här familjen. Alla tre barnen gillar sång och musik, och pappa Nicke är som basist i Linköpingsbandet Temptation Jazzband ett välkänt ansikte för många.
I den välutrustade snickarverkstaden på skolans nedervåning förstår vi att denne man är händig på flera områden. Ständiga projekt och beställningar sysselsätter honom här.
Astrid å sin sida kallar sig amatörhantverkare. även om jag nog tycker hon kan skippa just "amatör" i ordet. Hon växtfärgar och väver plädar, mattor och väggbonader på löpande band. I över 20 år har hon arbetat ideellt åt biståndsorganisationen PACS, som ger indiska och pakistanka kvinnor arbete med att främst sy och brodera kläder och som i dag sörjer för mer än 18 000 barns skolgång.
Även här har Källsvedens skola kommit till stor användning. Förutom en "butik" på övervåningen ordnar Astrid modevisningar med plaggen i trädgården. Alltmedan sköna jazztoner letar sig ut från lusthuset där Temptation Jazzband och andra musikgrupper då huserar. Och så möts New Orleanssväng och pakistansk sykonst där i Ulrika.
Då och då tittar gamla elever in och vill kika runt. Det får de förstås, fast så värst mycket kvar från skoleran finns det inte. Ett schema på en vägg är ett undantag, det mesta norpades när skolan under några år stod tom. Till och med den stora kaminen bar någon iväg!
Fina gamla skolor på landsbygden läggs ned på löpande band. En del av dem har tur, som Källsvedens skola, och hamnar i händerna på människor som åter fyller dem med liv men också vårdar dess historia. Och som förmår njuta av den omgivande friden.
Tänker jag när vi lämnar Astrid och Nicke.
Och det sista som hörs innan bil-dörren slår igen, är en avlägsen humlas surr.
bortom larmet
de valde ett liv