Lycka och välstånd tycks inte höra samman. Tvärtom. Ju högre välstånd - desto olyckligare. Merparten människor i västvärlden har allt man kan begära av mat för dagen och tak över huvudet, ändå ökar antalet människor som "mår dåligt" i en förfärande takt.
En läkare höll föredrag här på Corren. Han konstaterade att han under en enda dag i Indien såg fler leeenden än han gör på en månad här hemma. Människorna han besökte svalt inte, men de levde under oerhört påvra förhållanden. Varför verkade de då vara så lyckliga? Och varför är vi så olyckliga? Är välstånd bra bara till en viss gräns, därefter tippar det över och gör en olycklig?
Men begreppen välstånd och hälsa borde väl åtminstone höra samman. Nej, inte ens det.
Begreppet hälsa har genomgått en intressant förändring. För 50 år sedan var hälsa detsamma som att inte ha fysiska krämpor. I dag är hälsa förknippat med välbefinnande snarare än ont i benet. Socialt, ekonomiskt och psykiskt välbefinnande - det är vad den rika världen avser när vi pratar om hälsa.
Okej, hälsa har fått en vidare betydelse, men det förklarar ju ändå inte varför vi "mår så dåligt". Är det för att vi har det för bra och lätt? För mycket tid över för att känna efter? Nej det kan inte stämma, alla klagar ju över att de har för lite tid. För liten känsla av meningsfullhet i det dagliga arbetet? (Mina barn behöver inte svälta om jag presterar en dålig krönika, men för en fattig bonde i Indien handlar en dålig skörd om liv eller död).
Jag blir inte klok på det här. Och mina amatörfilosofiska funderingarna leder ingen vart. Vad gnäller jag själv om? Jag har absolut ingenting att beklaga mig över. Inte om jag använder hjärnan, ser mig omkring och försöker ha perspektiv på saker och ting.
Jag vet. Alla lever vi under våra egna betingelser och normer. Jag kan inte arrangera konfettiregn och hjula över köksgolvet varenda dag över det faktum att jag återigen kunnat ställa fram frukost till mina barn. Eller begära att de ska bli förstummade och ödmjukt tårögda över att jag ännu en gång haft råd med lördagsgodis. Men jag kan åtminstone sluta beklaga mig över futtiliteter och ständigt påminna mig om hur privilegierad jag är.
Just i denna sekund upplever miljoner människor lycka. Just i denna sekund befinner sig miljoner människor i en livskris. En älskad som gått bort, ett barn som blivit svårt sjuk, en skilsmässa.
Just i denna sekund är alla mina nära och kära friska.
Det borde räcka hur långt som helst.