Magasinsbyggnaden, som ligger på en gård söder om Linköping, är från mitten av 1800-talet och en guldgruva för den som längtar till tidigt 1900-tal. Och lite 1800-tal och 2000-tal eftersom gammalt och nytt gör sig sällsynt bra tillsammans.
Märta och Sven bor i mangårdsbyggnaden. Det gick förstås inte att få plats i huset för allt som Märta har velat spara genom åren.
-- Lite för mycket, hörs Sven muttra. Men han ser mer än nöjd ut när han kan sätta sig i sina föräldrars gamla soffa på övre våningen. Mitt på golvet står matbordet som Märtas föräldrar hade en gång i världen. Stolarna har tillhört dem och Märtas morbror.
Familjehistorien är väldigt närvarande. Som träsoffan där Märta sov när hon var barn och delade plats med två systrar. Och tavlan med Jesusbarnet, som Märta tar ner från väggen för att visa ordentligt.
-- Julens budskap, säger Märta allvarsamt. Jesusbarnet, Josef, Maria och herdarna. Tavlan var min farmors syster.
Gården hon bodde i eldhärjades 1906. Tavlan lyckades man rädda ur huset. Sedan fick Märtas farmor den och nu har den fått en hed-rande plats på magasinets övervåning.
Sven visar runt bland de många mindre sakerna. Ett sockerskrin där man högg socker, resväskor från olika tidsepoker och en skomakarlåda. "1810" står det textat på insidan av locket.
Lådan, med fullständig skomakarutrustning, användes av en skomakare som cyk-lade runt ute på landsbygden och skodde folk.
-- Det är ett värde i sig att ha det gamla kvar, säger Märta. Här i magasinet dukar vi upp till fest på somrarna och här har vi också haft husförhör med församlingen.
Vi tar oss nerför den branta trappan till det lilla rummet längst ned. Märta och Sven har dukat upp till en försmak av julbordet och sonen Björn (som blivit tvungen att resa iväg för jobbets skull) har varit uppe halva natten misstänker vi och dekorerat och pyntat. Han arbetar med inredning och det syns förstås även på hemmaplan.
-- Det är kuddtider, konstaterar hans mamma och tittar ut över kuddar och lapptäcken i soffor och på stolar.
Överallt tecken på någon som omtänksamt vill ge lite mer av jultrevnad. En gammal soppskål har blivit kruka för julblommorna och i ett Höganäskrus står en grantopp med enkla vita stjärnor. På fatet med den rökta korven ligger en liten bukett enris hopbundet med rödvitt snöre.
Julen är trevlig, tycker Märta. Nu är den tiden när man funderar ut vad nära och kära kan önska sig.
Julen är mycket arbete i förväg, tycker hennes man, men tänker mest på hur de hade det förr i tiden med julslakten när de hade lantbruk.
Fast ysta ost har Sven gjort i år, precis som han gjort under de senaste år. Ostarna säljs på julmarknad, men lite finns förstås kvar hemma till julbordet.
På juldagen kommer alla barn och barnbarn med flickvänner och pojkvänner. Då ska över 30 personer samsas runt julbordet hemma hos Märta och Sven. Men inte i magasinet den här gången -- det är lite för kallt.