Oj, tänker man mammaaktigt och minns med fasa den martyraktiga pass-upp-tiden i allt för stor omfattning. Hur skulle det gå för barnen när de flyttade hemifrån?
Utmärkt, förstås. Precis som för Elina och Fredrik.
I år fyller de två 23 år och har hunnit skaffa sig lägenhet nummer två, nu på Vistvägen i Linköping.
Elina berättar ivrigt om hur hon drömt om egen lägenhet och hur roligt det skulle bli att sköta sig själv. Och det blev precis så roligt.
- Absolut!
Men två unga människor som ska flytta tillsammans och ta eget ansvar? Ta Fredrik, han erkänner att det var en tuff omställning. Han var bortskämd och det enda han gjort i föräldrahemmet var att städa sitt eget rum.
Vem som skulle göra vad hemma på Vistvägen har de pratat igenom. Elina lagar mat, Fredrik diskar. Tvätt och städ sköter de tillsammans.
- Fast jag får säga till när det behövs, säger Elina.
Det svåraste är ändå att hitta på vardagsmaten.
- Jag börjar förstå mamma. Hon frågade alltid: Vad ska vi äta?
Fredrik jobbar på ett dataföretag och Elina på ett städföretag. (Ibland har hon fått nog av städning, då får Fredrik ta hand om toaletten.)
De är överens om att det betyder frihet att flytta hemifrån. Kanske också för föräldrarna?
- Min brorsa säger att mamma aldrig varit så glad, säger Fredrik och skrattar.
Kontakterna med föräldrarna har blivit bättre. Nu umgås de nästan mer med dem än tidigare. Det finns mer att prata om och man slipper tjatet från båda håll.
När de flyttade in i trean på Vistvägen hade de med sig en del möbler från den förra lilla lägenheten. Ny soffa och nytt skrivbord blev det i alla fall och en hel del mindre saker.
Det är Elina som har känslan för heminredning, säger Fredrik och Elina säger att hon är noga med att Fredrik ska tycka om det hon vill köpa hem.
Hade hon fått bestämma helt själv hade det här varit ett hem mer i rosa. Nu har hon i alla fall smugit in några rosa kuddar i soffan.
De går gärna runt i inredningsaffärer och kollar. En sväng i veckan brukar det bli. Just nu letar de efter en fåtölj till arbetsrummet.
Vi går runt i lägenheten och då kommer fotografen Mikael Svensson på att han varit i huset förut. Hit skickade hans mamma honom ibland för att handla i Casselstrands speceriaffär.
Eftersom Elina och Fredrik hyr sin bostad har de inte velat lägga ut för mycket pengar på själva lägenheten men de har målat väggarna. Det blev neutrala toner, lite tråkigt kanske, funderar Elina, men ändå skönt. Då kan man ha annat på väggarna.
I köket bytte de ut de gamla handtagen av trä och satte upp en list med spotar i stället för den vanliga diskbänksbelysningen. De rostfria diskbänkarna är hedervärt rejäla, precis som de flesta utrymmena i lägenheten.
De har balkong ganska nära en trafikerad väg, det är i stort sett det enda negativa med lägenheten, åtminstone sommartid.
Men båda har en liten längtan ut på landet, kanske hyra ett hus till en början, precis som flera av deras kompisar börjat göra.