Drömmen om en hästgård

I stallet är Stargate lite missnöjd därför att de andra hästarna har fått gå ut. Han är Alekzandras dressyrhäst och de har tävlat framgångsrikt. Hon har tre hästar till och varje dag tillbringar hon mycket tid tillsammans med dem. Hennes dröm om att ha en egen hästgård har gått i uppfyllelse och i stora drag blev det precis som hon föreställt sig.

Kanske blev det lite mer jobb än vad hon hade tänkt sig.

- Det är mycket jobb, det finns oändligt med saker att ta tag i, säger Alekzandra.

Men samtidigt är allt jobb just det roliga berättar hon också. Familjen har format gården så som de vill ha den och Alekzandra som villigt erkänner att hon är pedant, har fått ett stall där hon kan bestämma var allt ska vara och ingen obehörig flyttar på grejerna.

Hon var elva år när familjen efter lång tids letande hittade embryot till sin drömgård. Sandbäcken alldeles strax utanför Ljungsbro.

De flyttade in i det lilla torpet med eternitfasad lucia 2002 och satte genast igång att jobba. Prioritet nummer ett var att få stallet i ordning så att familjens två hästar kunde flytta dit. Det skulle ta ett och ett halvt år.

I stallet hade det stått några kor får och grisar. Golvet var gjutet i fem olika nivåer. Det måste ut. Alekzandra drog sitt strå till stacken, hon bar och släpade sten som bilats loss.

- Det var roligt, jag jobbade ju för mitt stall, säger hon.

När Alekzandra berättar om hur det planerades, skissades och byggdes säger hon hela tiden vi och det står snart klart att alla tre familjemedlemmar i allra högsta grad varit involverade i varje detalj.

Stallet skissades av Alekzandra och Ann-Christin. De designade boxar och galler. Sedan var det upp till Claes och en smed att förverkliga. Stallet skulle bli ljust så de valde en ljus grå färg trots att det är lite opraktiskt. De får måla om invändigt en gång om året för att det ska se fräscht ut.

Pappa Claes är snickare, en helt perfekt kompetens förstås. Att han dessutom, enligt Alekzandra, tycker att det är kul att snickra på fritiden också, gör saken inte sämre.

Våren 2004 stod stallet med sina fyra boxar klart. Alekzandras ponny och Ann-Christins halvblod kunde flytta in.

Att flytta hästarna till eget stall var förstås jättehärligt. Att tävla och träna med häst är en livsstil och det är klart att det är underbart att ha dem så nära. Samtidigt miste Alekzandra den dagliga samvaron med andra ryttare. Men det är inget hon saknar, hon träffar dem på tävling och träning.

- För mig som är pedant är det skönt att ha allt där det ska vara och jag träffar människor hela dagarna. Det är rätt mysigt att ha en plats där jag kan vara för mig själv med hästarna.

Pappa Claes har också funnit möjlighet till meditation i stallet. Han sköter morgonutfodringen. Då tar han med sig kaffet och dricker det medan hästarna mumsar på sin frukost.

Dessutom är familjen inte ensam i stallet. De har två medryttare som hjälper till att både sköta och rida hästarna.

Listan över vad som gjorts på gården sedan stallet stod klart, kan göras lång. Några exempel: Stallet har putsats, en ridbana är anlagd, belysning uppsatt, hagar stängslade, logen rustad och nu senast har far och dotter byggt en stor ljus sadelkammare med mörkbetsat golv som snart är inflyttningsklar.

Men störst av alla projekt är det nya huset. Bara några meter bakom torpet, som snart ska bort, står det 200 kvadratmeter stora huset som familjen byggt sten för sten. De har ritat det tillsammans med en arkitekt för att få det precis som de vill ha det.

Mamma Ann-Christin står för mycket av ritningarna. Det är hon som skissat den öppna planlösningen där stora fönster låter ljuset strömma genom kök, hall och vardagsrum.

- Det som var lite överraskande är alla beslut som måste tas när man bygger ett hus. Ett exempel: När väggarna var klara kom elektrikern när jag var hemma själv. Plötsligt skulle jag bestämma var och i vilken höjd ljusbrytarna skulle sitta. Skulle det vara dimmer eller inte?

Huset är inte klart, men vintern 2009 kunde familjen flytta in. Nu pågår iordningställande av groventré, nästa insats kanske är badrummet. På gården sker snart inflyttning i sadelkammaren, alla stängsel måste få en översyn, ridbanan ska få staket.....

- Det man kanske inte insåg var hur mycket jobb det innebär att ha en egen gård. Inte bara som vi, med att iordningställa och bygga. Man måste göra allt själv, fodra, in och utsläpp, mocka...

- En förutsättning är att vi i familjen hjälps åt och jag tror att jobbet med Sandbäcken har svetsat oss samman. Det är vårt gemensamma projekt och vi låter det ta tid. Vi väljer det framför allt annat, till exempel att resa. Det gör att vi har råd, säger Alexzandra.

Kanske, men bara kanske, har det faktum att Alekzandra växt upp i samma takt som gården formats styrt hennes yrkesval. Hon har läst ett år till byggnadsingenjör vid campus Norrköping. Men utbildningen innebär heltidsplugg på skolan och därtill kommer pendlingen.

- Det tog för mycket tid, jag vill ju vara här. Så just nu har jag paus från den utbildningen och läser företagsekonomi och tyska i Linköping.