Drömstället brann ner

Rogers berättelse tar sin början den regniga sommaren 1964. Han har just träffat sin blivande hustru Maj och de tillbringar mycket tid vid hennes föräldrars sommarstuga vid sjön Yxningen utanför Valdemarsvik. De tältar på tomten, men sommaren 1964 är som sagt regnig och snart väcks drömmen om ett eget hus.

Sommaren tar slut och Roger är tillbaka i föräldrahemmet på Fängebo gård någon mil därifrån. Han tar lite överblivna reglar från gården och åker till lanthandeln och köper masonit och takpapp. Sommarstugebygget kan börja. När det lilla huset är klart möblerar han det med två pinnstolar, ett bord och en svart blomvas. Han tar traktorn och forslar stugan till Yxningen.

- Jag frågade bonden om jag fick ställa upp stugan vid sjön. "Om du ställer den riktigt nära vattnet så att den inte är i vägen för korna", svarade han.

När våren kommer visar det sig att det blivit för nära sjön. Huset är översvämmat. Roger flyttar det en bit. Snart är det dags att bygga ut - och så där håller det på i över 40 år. Alltid finns det något att förbättra. Det blir en övervåning. Utbyggnader. Uthus. Och Roger gör allt själv, till och med möblerna snickrar han av träden som han fäller med sin motorsåg.

Så kommer den hemska vårdagen 2007. Roger och Maj är hemma i villan i Linköping när en sommarstuge­granne ringer och berättar att deras stuga förvandlats till en askhög. Utan att någon sett det har blixten slagit ner. Förödelsen är total. Till och med bras­kaminen har smält.

- Det var ett slag i ansiktet. Jag tänkte att nu får det vara bra, nu ger jag upp, berättar Roger.

Men Roger och Maj gav inte upp. Inte gick det att lämna det makalösa sjöläget där de tillbringat så många somrar tillsammans. De bestämde sig för att satsa på ett nytt hus - men den här gången ville inte Roger bygga själv.

- Jag hade byggt och renoverat i hela mitt liv, både på sommarstugan och på huset i Linköping. Det blev för mycket för mig, jag brände ut mig. När det var som värst kunde jag inte slå i en spik på tio år. Att hålla på som jag gjorde är inget jag rekommenderar. Jag tror att det är rätt vanligt, folk ser byggprogrammen på tv och tror att allt ska gå så fort. Sedan går de där i skiten och det blir aldrig färdigt.

I stället tog de ett knippe huskataloger, valde lite här och lite där och gick till en arkitekt som fick rita det nya huset. Varpå en byggfirma satte i gång att bygga - och nu är det klart.

- Vi ville ha det stort och luftigt, fullt modernt, lättstädat och utan övervåning - det har man ingen användning för när man blir äldre. Och vi har fått det precis som vi ville. Dyrt blev det, 2,8 miljoner, men vi fick lite försäkringspengar från det nedbrunna huset och så sålde jag mina aktier just innan börsen rasade.

Roger Wallin har alltid varit en man med många järn i elden. Han har haft en fiskbil och levererat fisk till 68 restauranger i Östergötland. Han har roat turister på Kittelfjäll, formgivit gravvårdar och renoverat veteranbilar, spelat nyckelharpa och sålt mat från en ambulerande rök. Allt vid sidan av jobbet som slöjdlärare på Kungsbergsskolan i Linköping där han varit djupt engagerad i att hjälpa skoltrötta barn i det så kallade Hackeforsprojektet.

Om några år väntar pensionärslivet, men Roger tänker inte lägga upp fötterna på soffbordet för det.

- Det går både en vandringsled och en kanotled förbi sommarstugan, så jag tänkte satsa på turism. Bygga ett rejält utekök nere vid vattnet och sälja mat. Nåt måste man ju hitta på.