Tingen har varit emot mig i sommar. Det började med att diskmaskinen bröt ihop på midsommardagen. Rätt bökigt med elva personer i huset. Den släppte inte ut avloppsvattnet och trots att en manlig bekant gjorde en heroisk insats genom att försöka blåsa loss eventuellt fastsatta matrester i avloppsslangen var hoppet ute.
Köpte en ny Bosh för 5 200 kronor. Baxade hem den i lånad bil. Bara för att upptäcka att den hade en stor buckla i fronten. Blev lovad en ny front, men har ännu inte hört av någon reparatör.
Eftersom semesterekonomin därmed redan brutit samman förvånade jag glina med att i samma veva köpa en hett efterlängtad jättestudsmatta för 1 600 kronor. Morfar och jag satte ihop den genom att slaviskt följa den gigantiska bruksanvisningen. En vecka senare såg den ut som om den blivit attackerad av stormen Gudrun. Eller en hord hopplystna flodhästar. Fyra av sex benpar hängde i luften. Leksaksaffären hade naturligtvis aldrig hört talas om något liknande.
Så kom Helggubben och skulle styra upp min materiella tillvaro. Han är bra på sånt. Men för det behövde han installationsanvisningen till diskmaskinen. Var är den? Jag visste att jag lagt den på ett väldigt fiffigt ställe, just för att snabbt kunna ta fram den.
Jag letade i en timme, alltmedan Helggubben blev surare och surare. Han beslöt sig för att gripa an studsmattan i stället. Nysvetsade rör och plåtskruv skulle göra den som ny. Men för det behövde han det lilla specialverktyget som följt med, och som är ett måste för att få alla stenhårda fjädrar på plats. Jag visste att jag lagt den på ett väldigt fiffigt ställe, just för att snabbt kunna ta fram den.
Jag letade i en timme, alltmedan Helggubben blev surare och surare. Till slut var han riktigt arg.
-- Ja men för helvete, Carina! Du är ju en vuxen människa. Du måste kunna komma ihåg var du la viktiga saker för bara ett par dagar sen!
Av pur ilska lyckades han fixa både studsmatta och diskmaskin under mitt frenetiska letande i kontorslådor och snickerbo och skräprum och verktygsskåp.
Till mitt försvar måste jag säga att det jag i mitt gifta liv inte var chef över, som verktyg och instruktionsböcker, har jag inga bra rutiner för. Det är därför jag måste lägga sånt på "fiffiga" ställen, så att jag verkligen hittar dem.
Några dagar senare dök prylarna upp. Instruktionsboken och specialverktyget låg prydligt bredvid varandra. Var då? Ja, på ett fiffigt ställe förstås.
Nämligen i en glasslåda i kökets plastbytteskåp.
Den hårt prövade Helggubben är lätt att smörja. Tänk så otroligt händigt, att klara sig helt utan instruktionsböcker och specialverktyg!
Carina Glenning
Bostadsredaktör
carina.glenning@corren.se