En dröm på slätten

- Rena drömmen, tycker Ulrika Hjorth med familj som just återvänt till Stockholm och vardagen igen.

"Hvad ger mera ro

än ett eget fridfullt bo"

Ja, säg det. Och fridfullt är det i Ulrikas och sambon Jacobs torp från 1904, beläget bakom insynsskyddande höga syrénhäckar, i en by utanför Fornåsa. Paret föll för den gamla skomakarbostaden de hittat på Blocket och slog till direkt efter att ha åkt ner och tittat en iskall marsdag. Det var för drygt fyra år sedan och sedan dess tillbringar de en stor del av somrarna här.

- Att vi har ganska långt till bad och dessutom saknar bil är såklart jobbigt, men vi tycker så mycket om det här lilla huset att det känns svårt att byta bort det, säger Ulrika.

Trots avsaknad av bil och med fyra barn, varav det minsta ännu är bebis, är här lätt att leva. Enkelt och genuint. Lugnt och gemytligt. Kor som närmsta granne. Kirskålen får breda ut sig och barnens leksaker ligga framme. Det här är inget stajlat uppvisningshem, utan ett hem som lever. Här är trångt men välplanerat.

På övervåningen finns två små sovrum, på nedervåningen en glasverandan, en liten hall, "lilla salen" och ett kök. Element, kakelugn och vedspis står för värmen. Här finns vad som behövs för sköna sommardagar, med fiffiga förvaringsutrymmen och möbler som har flera användningsområden.

Nästan allt är loppisfynd. Ulrika har bra koll på länets utbud av kuriosa och loppisar, dit hon och familjen tar sig via cykel eller buss. Eller med bil när föräldrarna och vänner från Stockholm med jämna mellanrum hälsar på.

- Så helt utan bil sitter vi inte här! Vi får också stor hjälp av våra föräldrar med hit- och hemskjuts av både oss och alla grejer, säger Ulrika.

Torpet, som har drygt 100 år på nacken, ägdes i 90 år av en och samma skomakarfamilj, med sju barn. Så där ligger Ulrika och Jacob med sina (hittills) fyra i lä. Mor hette Hulda och har beskrivits som glad och fryntlig. Hennes barnbarnsbarn kommer förbi emellanåt och berättar anekdoter om livet på den lilla gården.

Kanske är det gamla mor Hulda som familjen haft påhälsning av i sommar? Mor Hulda sägs vaka över och gå igen i sitt gamla hem. Men hon är snäll och vill ingen illa.

När Jacob nyligen var ensam i huset och tvättade golvet framför den gamla vedspisen, sedan länge kallad "Mor Huldas plats", knackade det plötsligt på axeln. Han vände sig förvånat om, bara för att upptäcka ... ingenting.

- Skönt att det var Jacob, som inte är det minsta vidskeplig, och inte jag, ler Ulrika. Ingen hade trott mig ...

Huset har trots sin aktningsvärda ålder bara ägts av tre familjer och den kvinna som tog över efter skomakarfamiljen rustade upp huset efter konstens alla regler.

Jacob och Ulrika tar det varligt. Målar lite, tapetserar, skrapar bort tjocka färglager.

Nu har de just packat ihop för i år och om några dagar bär det av hem till Stockholm. Lite vemodigt är det allt, men barnen längtar efter sina kompisar och jobben pockar.

Ulrika drömmer om att fira jul här något år. Det kan inte finnas något hus som är enklare att skapa julstämning i, menar hon.

Lite av sommartorpskänslan tycks dock högst oplanerat följa med hem till radhuset i Stockholm.

En svart snygging har lystet synts speja in mot familjens trädgård under sommaren. Och nog är den egna katten Mimmi lite rundare än vanligt om magen?