Men de är förstås skulpturer, gjorda av Sissi Stahli som skrattar gott och säger att hon inte gör kvinnokropparna för att på något sätt chockera. Hennes skulpturer är istället en hyllning till alla kvinnor. Här finns ett budskap, att inte kämpa emot... Hur var det nu? Ju mer former desto mer att älska?
Vi är i Björsäter i Åtvidabergs kommun. Platsen är Morstugan i en ljuvlig trädgård. Naturtomt med naturligt ogräs, säger Sissis man Per Erik Gustavsson. En trädgård dit alla är välkomna, kanske med egen fikakorg. Vi lovar att här finns en hel del att titta på.
Just den här dagen börjar de rosa pionerna att spricka ut. Blomningen går fort i år. Både gullregnet och syrenerna intill pionbusken är redan nästan glömda.
Det har gått fyra år sedan Sissi, Per Erik och sonen Bo flyttade hit. Från ett paradis utanför Ystad till ett annat i Björsäter.
För Per Erik var det verkligen att komma hem igen. Det här huset hade hans föräldrar och här bodde han en stor del av sin barndom. De första ägarna var dock ett tvillingpar, Signe och Nils. Huset hette därför först Nissebo, men bytte sedan namn till Morstugan.
Vägen hit heter Kyrkängsvägen, men kallades förr i folkmun för De sju dassens gata.
- Fast det här huset hade vattenklosett, säger Per Erik.
- Pappa, vad är vattenklosett, undrar Bo. Vi kommer överens om att det var länge sedan det ordet användes.
Per Erik är fotograf och det visar sig att han varit fotovikarie på Corren åren 1958-59. I många år arbetade han sedan som fotograf och lärare i fotografi i Skåne.
Så mötte Per Erik och Sissi varandra. Sissi bodde då i Holland, arbetade som sekreterare och drömde om att få mer tid till skulpturerna. Nu skulle hon flytta till Sverige.
- Jag var bortskämd med att alltid ha haft jobb, jag trodde inte att det skulle bli problem. Hela Sverige väntade ju på mig.
Så enkelt blev det nu inte. Däremot fick Sissie sin önskade tid med skulpturerna. Om än inte lika lönsam tid.
- Men jag har en man som uppmuntrar mig. Och jag har fått möjlighet att utveckla min konst . Eftersom jag inte har råd med kurser är jag beroende av min tid för att upptäcka hur jag ska göra.
I Morstugan har Sissi och Per Erik var sin plats för sitt skapande. Många av Per Eriks fotografier hänger till beskådan i pappans gamla verkstad. Här finns bland annat bilder från det gamla Linköping.
Svärmors gamla vävkammare blev Sissis nya ateljé och i samma hus fick hon plats att ställa ut sina skulpturer. De flesta är i bränd lera, somliga med färger som ger intryck av brons. Några är i marmor och granit men Sissi har fått besvär med en hand och svårt för att hugga.
Sissie, varför har kvinnoskulpturerna så små huvuden?
- Små huvuden? Men formerna är viktigast. Med mindre huvuden får kroppen mer kraft och uttryck.
Alla är ju nakna, utom den här som du håller på med just nu. Hon har fått kläder.
- Ja, plötsligt. Men jag vet inte varför.
Sedan Sissi varit med på Åtvidabergs konstrunda har fler fått upp ögonen för hennes konst.
- Jag är stolt när någon köper något av mig, Men hit kan man komma utan att känna att man måste köpa något.
Själv är hon försiktig med sina pengar.
I den gamla tiden, när hon var sekreterare i Holland, var livet mer lyxigt.
- Men nu är jag rik inuti. Jag fann en annan rikedom i Sverige. Det här, säger Sissi och sveper man hand och blick över familj, hus och trädgård, är det bästa man kan ha.
Läs mer om Sissie och Per Erik: www.vidavyer.se