Historien är välkänd. Bruno Mathsson löste problemet med den perfekta sittkurvan genom att sätta sig i en snödriva och sedan överföra avtrycket till ritbordet. Enkelt och genialt. Fast det finns en hake med Mathssons sittkurva. Den är inte lika perfekt om man inte råka vara av samma längd som Bruno Mathsson själv. Jag är 1.86 och har aldrig suttit riktigt bekvämt i en Pernilla 3, vilstolen med fast fotstöd. Den är helt enkelt för kort. Men med reservation för just den stolen finns det annars få möbler man sitter så bra i som Bruno Mathssons sadelgjords- och böjträstolar.
När Bruno ritade sin första böjträstol, den så kallade Gräshoppan till Värnamo lasarett 1931, var böjträtekniken inte ny, bland annat Alvar Aalto hade använt den i sina stolar åt Paimiosanatoriet, men ingen kom att fullända tekniken som Bruno Mathsson.
Bruno Mathsson föddes till snickare. Karl Mathsson, Brunos far, var snickarmästare i fjärde generationen och han såg till att sonen fick en gedigen träteknisk kunskap. Däremot hade Bruno ingen formgivarutbildning. Den kunskapen fick han genom att låna böcker från Röhsska museet i Göteborg som skickades med postpaket till Värnamo.
Bruno Mathssons tre första prototypstolar, som skulle stå modell för alla hans stolar under de närmaste trettio åren, utvecklades under 1933-34 och visades första gången på Röhsska museet 1936. Arbetsstolen, Vilstolen och Liggstolen modell 36 byggde alla tre på samma grundrecept: flätad sadelgjord spänd över en sitsram av björk eller rödbok och en separat böjlimmad benställning. Samtliga resultatet av Mathssons studier i det han kallade sittandets mekanik - läs snödriva - och präglade av strikt funktionalistisk ändamålsenlighet.
Utställningen på Röhsska blev Bruno Mathssons genombrott i Sverige, något som upprepade sig på internationell nivå året efter under världsutställningen Paris Expo. Brunos framgång på Svenska Paviljongen i Paris 1937 ledde sedan i sin tur till två saker: Museum of Modern Art i New York beställde hans stolar till en ny tillbyggnad och Värnamo Lasarett plockade fram Gräshoppan-stolarna från vinden där man hade gömt undan dem. Man hade tyckt att de var för fula för att ha framme.
Arbetsstol modell 36 hade inga armstöd, ett ganska upprättstående ryggstöd och en bakre tvärslå nästan ända nere vid golvet. Till 1941 hade Bruno Mathsson utvecklat stolen. Ryggstödet var ändrat, tvärslån hade flyttats upp och stolen hade fått armstöd. "1941 blev ett märkesår. Då löste jag armstöden och i en utformning och konstruktion som jag alltid drömt om", skriver Bruno Mathsson. Han kommenterar också det faktum att det tagit nästan tio år att komma fram till lösningen. Nu kallas stolen Arbetsstol modell 41. Utseende och konstruktion har den behållit ända sedan dess.
Varifrån kommer då namnet Eva? Som många andra formgivare var Bruno Mathsson bättre på formgivning än på marknadsföring. Han nöjde sig med att ge sina möbler funktionsbeskrivande namn med en eller annan siffra tillagd, undantaget är Pernilla som tidigt fick namn efter Dagens Nyheters Pernilla Thunberger. När Dux tog över tillverkningen av stolarna 1978 döpte man om Arbetsstol modell 41 till Eva. Ett namn den fått behålla även sedan tillverkningen flyttat hem till Värnamo igen.
Vad kostar de?
Bruno Mathssons Eva finns i flera olika utföranden och priserna varierar med klädseln. En Eva i flätad sadelgjord kostar knappt 7 000 kronor i butiken, en tygklädd 8 500 och en i flätat skinn nästan 11 000.
I och med att så många tillverkats finns goda möjligheter att köpa begagnat. Glädjande nog är inte ens riktigt gamla, etikettmärkta stolar från 40-talet särskilt dyra, och kan handlas för 6 000-8 000. I kategorin begagnat sålde Göteborgs Auktionsverk två fåtöljer med beige skinnklädsel för 7-000 kr. På Auktionskompaniet gick nyligen en karmlös Eva i flätad sadelgjord för 3-000 kr. Utropen var lågt satta, 3-000 respektive 1-000 kr, så var beredd att betala en bra bit över utrop. På Blocket kan man se allt från 2 500 för äldre använda exemplar i sadelgjord till uppåt 5 000 för stolar som ser helt nya ut.
Skicket är förstås avgörande, men också klädseln spelar in, dock inte lika mycket som för nya stolar.
En sliten och fläckig sadelgjord ser inte kul ut men till skillnad från mycket annat i möbelväg kostar det inte så mycket att låta renovera en Eva. Återförsäljaren Svenssons i Lammhult har en egen tapetserarverkstad som tar 1-600 kr för arbetet per stol plus en dryg tusenlapp för linnesadelgjorden. Vill man ha det Mathsson International kallar originalsadelgjord kostar den en tusenlapp till. Någon direkt kvalitetsskillnad mellan de två är det inte, men observera att det inte duger med vilken sadelgjord som helst. Den vanliga sorten som tapetseraren använder till stols- och soffunderreden kommer att bli fransig efter bara ett par år och måste då bytas ut igen.
Är lacken bortnött, vilket är vanligt framför-allt på äldre stolars armstöd, kostar omlackeringen 450 kr.
En Eva med sliten och trasig skinnklädsel ska man över huvud taget inte fundera över. Att få den omklädd kostar mer än nypriset för motsvarande stol.
Hur gammal är stolen?
Riktigt gamla stolar är etikettmärkta med årtal och signerade med initialerna BM. De allra tidigaste har också Karl Mathssons signatur med initialer (KM). Under tidigt 50-tal försåg man bakre tvärslån med brännstämpeln: Bruno Mathsson Design Made In Sweden och en Pernilla liggstol i siluett.
1978 tog Dux över tillverkningen och från det året och fram till 2003 märktes stolarna Bruno Mathsson by Dux. Från och med 2004 tillverkas stolarna åter i Värnamo av Bruno Mathsson International som använder den gamla brännstämpeln från tidigt 50-tal.