En vagga blir en hundsäng.
En pinnharv blir en tamburmajor.
En skinnbok blir ett tändsticksfodral.
En barnskottkärra blir en avlastningshylla i badkaret.
Hemma hos Nina är allt möjligt. I hela sitt liv har hon älskat och samlat gamla prylar. Nästan hela hemmet består av grejer från auktioner och loppisar.
– De har en själ och en kvalitet som massproducerade varor inte kommer i närheten av. Dessutom skonar återanvändning vår miljö.
Hon har en imponerande förmåga att se potentialen i det många skulle kalla skräp.
– Som Katthemmet Fia, fast för möbler, skojar hon.
Nina pratar ömt och med intensitet om gamla ting som sanna skatter. Och nog känns det som om jag vandrar runt i en aldrig sinande skattkammare när jag hälsar på. Det är vackert, ombonat, spännande, inspirerande och tok-roligt. Som en gammal skottkärra i badkaret ... bara att komma på idén!
Den broderade bonaden med texten ”Känn frid kära du, du är i Skogsby nu” känns inte klyschig. Det här är ett hem man gärna stannar länge i.
Trots mängder av arrangerade stilleben i form av gamla böcker, vackra glas, stenar och annat sjuder här av liv. Nina ursäktar ideligen golvens skick. Med två hundar och en katt blir det mycket hår.
Själv går hon alltid i knähöga gummi-stövlar, ute som inne.
– Jag älskar dem och har dem till allt, även shorts. Stövlarna är av märket Hunter och min dotter tyckte därför att min inrednings- och livsstilsblogg gott kunde heta Huntertanten.
Att renovera Skogsby har krävt mycket tid och arbete.
– Vad gör man inte för att rädda ett ruckel ur sin Törnrosasömn, ler hon. Här var verkligen hemskt, men under masoniten gömde sig allt det vackra.
Renoveringen var ett äventyr i sig.
– Så spännande när vi till exempel hittade brev från 1600-talet i väggarna. De hade använt dem som isolering! Tänk om tingen kunde tala och berätta om det liv de varit med om.
I möjligaste mån försöker Nina hitta praktiska användningsområden för sina saker, men det lyckas inte alltid. Då får de stå framme bara för att de är vackra.
– Allt snack om att hemmet ska vara så praktiskt som möjligt köper jag inte. Att det är vackert och att man trivs är ju så mycket viktigare.
Som historien om kylen. De köpte en modern rostfri skapelse ... bara för att konstatera att den skar sig fullständigt och skapade disharmoni i köket. Den skänktes bort och i stället har de två låga vita skåp, ett för sval och ett för kyl, integrerade i en bänklänga med en soffa i mitten. Kanske inte jättepraktiskt att huka när maten ska in och ut, men strunt samma.
Det gäller dock att inte samla på sig för mycket prylar, även om de är vackra.
– Nej, om man som jag tror på Feng shui så gäller det att hitta en balans, men det är svårt för den som älskar vackra ting, suckar hon lite uppgivet.
Att man inte längre får ta saker som andra slängt på återvinningsstationer tycker hon är helknäppt.
– Jag vågar knappt åka till sådana längre. Det slutar alltid med att jag springer efter folk som är på väg att slänga något fint och undrar om inte jag kan få det istället. Det är fel på så många plan. Att värna miljön handlar ju inte främst om sopsortering – utan om att ta till vara.
CARINA GLENNING