Örminge gård, strax bortom Vårdsbergs kors i Linköping, fick nya ägare i september 2005.
Ann Ögård-Stern och Ulf Stern och deras fem barn skulle lämna ett nyligen helrenoverat hus för att ge sig i kast med ny renovering, denna gång av en gammal gård. Familjen hade letat efter något större, något med plats för alla barn och för hästar och för Anns inredningsdrömmar. Som yrkesverksam inredare blev Örminge något rejält att bita i för henne.
Mycket hände innan de kunde flytta in.
Huset från 1921 hade råkat ut för en hel del ändringar, en del av 1970-talskaraktär. På fasaden fanns bitvis mexitegel och brunt trä. Inne i huset dolde plastgolv träplankorna och fas-spontade väggar hade tapetserats. Masonit satt ovanpå gamla spegeldörrar, som en tid ansågs vara "bonniga".
Huset skulle återställas och få tillbaka sin själ och de nya ägarna få sätta sin prägel.
Dessutom skulle det redan 250 kvadratmeterstora huset få en tillbyggnad med bland annat två sovrum till de äldsta barnen samt en sluss mellan husen med garderober, toalett och bra ombytesmöjligheter för den som kommer från stallet.
Men barnen flyttar ju någon gång, blir det inte väl stort då?
- De kommer väl hem ibland, säger Ann. Eller tänk, man skulle kunna ha bed and breakfast...
Ann har ritat hela ombyggnaden själv och har varit sin egen byggherre, men förlitat sig på en byggnadsingenjör som tittat på att konstruktionen håller. Hon har också haft ständig och nära kontakt med alla hantverkare och har hur många lovord som helst för dem alla.
Arbetet pågår för fullt den dag på senhösten 2006 vi gör ett av våra besök.
Ann och Ulf har inte gjort något av det praktiska jobbet själva.
- Men vi är här och lägger oss i. Vi har fått ta nya beslut nästan varje dag.
- Det är bra, säger snickaren Joachim Söderlund. Det vill säga om det är vettiga beslut. Kanonjobb, säger han också. Det är annorlunda mot att bygga nytt. Visserligen snett och vint, men roligare och skitigare.
Vi försöker prata budget och Ann bleknar något. "Vi HADE en budget", mumlar Ulf. Joachim säger att han aldrig renoverat ett hus där budgeten hållit. Här var man tvungen att riva ut hela grunden och gjuta nytt golv, eftersom murstocken sjunkit. Redan där sprack budgeten.
Fram till 1950-talet värmdes huset med vedspis och kakelugnar, därefter el. Nu hade man tänkt vänta ett tag att ta itu med uppvärmningen men blev tvungna när golvet bröts upp. Det kändes dumt att inte gjuta in golvvärmeslingor när man ändå höll på. Valet föll på jordvärme för att spara in på energiutgifterna.
De största, och mest nödvändiga pengarna, gick till just värme men också till nya elledningar, avlopp, anslutning till kommunalt vatten och så till grunden.
- Hittar man drömstället ser man ju inte skavankerna, säger Ann allt medan snickaren berättar att det var helt uppruttet i väggarna i köket och att det är snett och vint lite här och där.
- Nu är golvet på undervåningen uppstagat så matsalsbordet slipper luta, säger Joakim. Däremot får ni snett sovrumsgolv. Försök att ha huvudet upp mot fönstret, eller hitta sängar med ställbara ben!
För att huset skulle få behålla sin karaktär från seklets början har mycket av den gamla stilen bevarats eller tagits fram på nytt. Golvet på första våningen är såpat skurgolv, på andra våningen har det gamla golvet fått sig en rejäl omgång: skrapats, slipats, lutats, vitoljats och till sist vaxats. Ett sågverk har tagit fram nya golvlister efter original som satt i huset, precis som med dörr- och fönsterfoder. Balkongen fick byggas ny efter en bild på den ursprungliga från 20-talet. Den gamla var nämligen livsfarlig att gå ut på. Den ursprungliga balkongdörren hittades på logen och en kopia tillverkades efter den.
Det gamla husets undervåning har stort kök med en blandning av gammalt och nytt samt tre stora rum i fil. På övervåningen är det fyra sovrum och av de forna vindsutrymmena gjordes tvåbadrum och ett kontor.
Ann har ritat om badrummen tre gånger. Bärighet, avlopp och reglar, som inte fick sågas av men som ändå sågades av, orsakade fördröjningar.
I tillbyggnaden fick de två äldsta barnen sina rum. Här blev också ett badrum, bastu och allrum. Inte någonstans i hela huset finns en tapet. Väggarna är målade i olika toner allt efter de fondväggar som finns i varje rum. De två hallarna har fått röda fonder, matsalen petroleum, i ett av barnens rum är en vägg nästan svart, en annan har valt grönt.
Stallet med plats för egna och andras hästar var det sista som blev klart den här våren.Till och med den gamla logen, perfekt för stora fester, har fått en lättare ansiktslyftning.
Slutligen var det bara att kratta grusgångarna framför huset.
Det här var familjens andra renovering. Gör ni om det en tredje gång?
- Inte!