Det här är en artikel för folk med mer tid än pengar. Ett nyp här och ett nyp där, visst är det härligt!
Det handlar om sticklingar, ju. Inte från krukväxter utan från buskar och annat som man får lust till. Snygga växter som man får syn på.
Nypandet får ske med viss finess, så att det inte märks eller skadar.
Sedan tidigare har jag tränat på buxbom, denna evinnerligt långsamväxande växt. Ett flertal av årets buxbomsbarn artar sig riktigt bra och räcker snart till en liten häck.
I år har jag varit särskilt lyckosam. Jag knipsade av några kvistar på några tunn-bladiga och lite rödaktiga marktäckande buskar invid busscentralen i Motala. Allihop har blivit fina miniatyrbuskar nu. Hoppas bara att de klarar vintern. Och att de skjuter fart lite rejält sedan.
Jag har kollat vad det kan vara för sort och det lutar åt tuvsnöbär, Symphoricarpus, sorten Arvid.
Ungefär där Kungsgatan i Motala övergår i Gamla stan fick jag syn på något fluffigt, läckert och spireaaktigt med smala blad som vajade i vinden. Den borde kunna platsa i något hörn i trädgården, tänkte jag och tog en liten kvist. Den tog sig också.
Sedan har jag brokbladig benved (Euonymus Fort). Den blev min utanför en thairestaurang i Växjö. Gula kanter och grönt mitt på bladen, troligen sorten "Emerald Gold". Fem stycken har jag lyckats få att ta sig.
Här öppnar sig oanade möjligheter. Vill du testa? Försommar fram emot midsommar brukar vara bästa tiden. Gör så här:
Tag ett litet skott med ett fåtal blad. Just där ett blad suttit är förutsättningarna de bästa för att en rot ska växa ut.
I stället för rotningshormon, som numera är förbjudet i Sverige, ställer man skotten ett dygn i salixvatten. Några mjuka årsskott av salix (vide eller pil) klipps ned i vattnet.
Stick ned skotten i mager jord, vänta och hoppas.
Omöjlig att misslyckas med: vanlig fläder (sambucus nigra). Liten stefanandra, liten buske vars blad har likheter med krusbär, har jag tidigare förökat med sticklingar. Det går jättelätt.
Det är tid man betalar för på plantskolan.