Vi börjar undra om vi kört fel när grusvägen blir allt smalare och får en gräsremsa i mitten. Men så, vid vägs ände, dyker det upp: Lindas och Jannes paradis. Vi möts av tuppens galande och blandrashunden Zivans viftande svans.
– Vi letade hus länge innan vi hittade det här. Det var läget som var viktigast för oss. Vi vill att djuren ska kunna gå fritt och leva naturligt, säger Linda.
Linda jobbar på Valla djursjukhus och har varit mycket engagerad i Slaka djurhem.
De flesta djur på gården är sådana som har behövt komma till ett nytt hem. Det är djur som inte har mått så bra, men som nu verkar hur harmoniska som helst.
Två hundar springer runt benen. Tre får kommer nyfiket fram, liksom en av hästarna. Ett tjugotal höns och två tuppar finns här också, liksom kaniner och
katter.
– Vi har djur för att det är så mysigt och ger livskvalitet, inte för hushållning eller pengar, säger Janne.
Linda och Janne köpte huset 2011. Sedan dess har mycket hänt, framför allt på tomten. Vedbod, hönshus och ett vackert växthus har byggts . En stor carport är nästan klar. Halva förrådet har blivit bastu och den andra ska bli relaxavdelning med ölkyl och massagesäng – men först måste ett stall för lösdrift
bli färdigt. Djuren går i första hand, det är båda överens om.
Janne jobbar på oljeplattform. Det innebär 12–13 timmars väg till jobbet: bil till Linköping, flyg till Stavanger via Köpenhamn och slutligen 1,5 timme i helikopter rakt ut på Nordsjön. Två veckors jobb och fyra veckors ledighet innebär mycket tid att snickra på gården. Men ett tufft och farligt slit när det är jobbdags?
– Nejdå, det är lugnt. Det är inte alls någon vilda västern där ute som kan få intryck av på tv.
Insnärjd i en blommande klematis står en buddhafigur som lyser när det blir mörkt, ett minne från en av parets flera resor till Thailand. Buddhismen är
något som påverkat framför allt Janne mycket.
– Jag är ingen renlärig buddhist, men jag tycker om livsåskådningen. Att inte leva för det materiella utan njuta av det
man har. Jag gillar snällheten, det är en väldigt snäll religion som accepterar alla andra religioner.
Trädgårdslandet är fyllt av potatis och lök, i växthuset frodas tomater, paprika, physalis, chili och habanero.
– Jag älskar att laga mat. Köket är det viktigaste rummet i ett hus, säger Janne.
Köket är mycket riktigt det som Janne och Linda har satsat på att renovera invändigt. De har gjort det snyggt och personligt, med många annorlunda lösningar.
Bakom spisen sitter till exempel en väggskiva av – trä?
– Nejdå, det är golvlaminat. Vi funderade mycket på vad vi skulle ha för stänkskydd och så råkade vi ha det här hemma. Snyggt och lätt att torka av.
En vägg är täckt med vanliga ströläkt målade i rött, svart, grått och vitt – enkelt och jättesnyggt. Ikeas inbyggnadskylskåp har fått dörren täckt av järnvitriol- och silverbetsbehandlad råspont.
– Kylskåp är ju inte så snygga. I inredningstidningar ser man ofta påkostade, välinredda kök – och så står det ett fult kylskåp mitt i alltihopa, kommenterar
Linda.
Det rustika intrycket förstärks av en hederlig gammal vedspis från Näfveqvarn med tillhörande bakugn. Både köket och vardagsrummet har fullt med
vackra loppisprylar. Linda och Janne gillar loppisar och en av dem, Djupdalens, är närmaste granne. 200 meter är det dit, liksom till grannarna åt andra
hållet. Alldeles lagom, tycker Linda och Janne.
– Här kan man gå naken till bastun och låta djuren leva som de vill. Samtidigt har vi grannar som vi tycker om och
de bor tillräckligt nära när de behövs, säger Janne.
Linda och Janne är noga med vad de äter för mat. Det ska vara svenskt och allra helst närproducerat. Framför allt ska djuren de äter ha haft ett bra liv.
– Hela livet. Det är till exempel inte okej om djuren har fötts upp på ett bra sätt men sedan haft en lång, plågsam
transport till slakteriet, säger Linda.
I frysen ligger därför en kalv som en kompis fött upp. Viltkött från Lindas
pappa står ofta på middagsbordet. Där kommer också Jannes och Lindas ungtuppar hamna så småningom – mer än två tuppar går det inte att ha i hönsgården. Över huvud taget får det nog räcka med djur nu, det är Linda och Janne överens om.
– Man ska inte ha fler djur än att man hinner ge dem den uppmärksamhet de förtjänar. Alla djur ska få sitt, varje dag.