Euro, kronor, dollar ... jag förstår inte vad folk pratar om. Den valuta jag mest rör mig med heter pytsar. Matpytsar. Vad de är fyllda med är inte så kvistigt, att de är fyllda är det viktigaste när vi förhandlar, Helggubben och jag. Det har blivit en mycket intern gimmick och för en utomstående måste det låta som om vårt förhållande är en ren affärsöverens- kommelse.
-- Nya brädfoder kring de där fönstren, hur många pytsar är det?
-- Minst 20.
-- Fy vad jobbigt. Vad sägs om 10, men med älgfärsbiffar, kantareller, porterstek och sånt i?
-- Okej. Då hamnar vi i ett annat läge.
Som ensamboende i halvrucklig kåk på vischan finns det en massa mök man måste ta tag i. Som att leta upp trasiga huvudsäkringar, avlägsna halvätna möss som katterna släpat in (de försvinner ju faktiskt inte bara för att man placerat en tom glassbunke över kadavret ...), skotta snö, hantera den pensionsmässiga åkgräsklipparen, skruva ihop Ikeamöbler, hugga ved ... och lite till.
Sen finns det saker som måste göras, men som kan skjutas upp till helgerna. Som att rensa avloppen, rensa äckelhålet till septiktanken, bära upp massa tunga grejer på loftet, bära ner en massa tunga grejer från loftet, installera den nya toaletten, byta motorolja i bilen, byta ut det ruttna garagetaket, koppla ihop tv, dvd, video, tv-spel, fixa datorn som ballat ur igen, snickra, skrapa, måla ...
Jag KAN förmodligen lära mig göra allt det där om jag verkligen anstränger mig, men guuud, så tråkigt!
Nu är det så lyckligt inordnat att Helggubben gärna åtar sig såna saker, i synnerhet om han samtidigt slipper laga mat till sina jobbpytsar, och en del andra grejer. Och frågar nån mig: Vad gör du helst, rensar alla avlopp -- eller lagar 10 portioner köttfärssås? så är svaret mycket enkelt. Tvätta och stryka ett gäng gardiner -- eller byta olja i bilen? Plantera om blommor -- eller skrapa knutbrädor? Släpa möbler -- eller baka äppelkakor? Lätt som en plätt.
Så vi byter tjänster med varandra, och eftersom det finns mer att göra med min kåk än med hans är valutan ofta matpytsar.
Frid och fröjd. I slutet av varje helg låter vi lovorden strömma över varandra. Alla är nöjda och mina plastbunkar hör numera till de mest beresta. De får visserligen bara se en snutt av E4, vägarna 56 och 55, men ändå.
Heja könsrollerna!
HEM-
LIKT