Vem du bygger hus med är högst väsentligt. Men glöm fysisk attraktion, värdegrunder, humor, god ekonomi och sånt, inget av det spelar nämligen någon som helst roll. Det viktiga är att ni har samma smak! Det vill säga din smak.
Jag har en väldigt bestämd (dogmatisk kanske andra, läs maken, skulle påstå) uppfattning om hur vårt hus ska se ut. Maken är vänlig nog att hålla med om det mesta. Men på en punkt har det kört ihop sig. Frontalkrock. Tvistemålet handlar om något väldigt trivialt: var bilarna ska bo. Min åsikt är att bilar kan bo på gatan, garage är inget annat än en arkitektonisk katastrof! Dessutom har jag aldrig träffat någon garageägare som faktiskt ställer bilen i garaget. Istället har de garaget till allmän avstjälpningsplats till den grad att bilen inte längre får plats. Bilen får stå på uppfarten eller på gatan, och då måste väl hela syftet med garaget gå förlorat?
Tidigt insåg jag att gatulösningen inte accepterades och försökte då sälja in carport som ett möjligt alternativ. I värsta fall kunde jag sträcka mig till en dubbelcarport. Maken däremot insisterade å det starkaste på ett garage. Värre än så: isolerat dubbelgarage med golvvärme! Så illa ska det väl ändå inte gå tänkte jag och slipade mina argument. Jag insåg att jag måste övertala honom med andra argument än estetiska. Till hans försvar måste jag säga att han faktiskt höll med om att dubbelgarage rent utseendemässigt är vederstyggligt.
Istället pratade jag pengar. "Älskling, är det inte tokigt att bygga ett hus till bilarna som kostar mer än bilarna." Maken var orubblig: "Ett dubbelgarage höjer värdet på huset, alla vill ha dubbelgarage, det är bra för bilarna. Dessutom, tänk va bra, jag kan vara där och meka med bilarna även om det är dåligt väder."
Att makens mekande med bilar endast har innefattat däckbyte hittills (nåja, ska jag vara ärlig så har han bytt nån enstaka glödlampa och nåt enstaka torkarblad också nån enstaka gång) nämnde jag naturligtvis varpå orosmolnen tornades upp. Jag började känna segerns sötma på läpparna.
Ack så jag bedrog mig. Makens trumfkort: (ljuv stämma) "Hmm, nej, du har kanske rätt att vi inte ska ha något dubbelgarage. Det är ganska fult." (Lång paus) "Förresten, jag är inte så längre säker på våra andra val (det vill säga mestadels mina!) som vi har gjort. Jag var ju lite inne på de andra köksluckorna till exempel..."
Jag insåg att världen höll på att rämna och bytte snabbt taktik: "Du, vid närmare eftertanke så inser jag nu att det blir jättebra med ett dubbelgarage. Jag menar, när vi ändå bygger så kan vi lika bra slå på stort. Och så fult är det inte, dessutom, så har du ju någonstans att meka med bilarna och så", svarade jag. Man kan inte vinna alla slag.
Minns en gång när min bror fick syn på ett trippelgarage och blev alldeles glansig i blicken. Trippelgarage! Inser att det är något med män och garage. Minns när en sammanslutning som heter "Kvinnors Byggforum" (fackfolk som verkar för humana byggprojekt) gick i taket och dömde ut Turning torso i Malmö (ni vet den där 190 meter skyskrapan som har blivit alldeles för dyr att bygga). Kvinnors Byggforum ansåg att byggnaden var en manschauvinistisk fallossymbol.
Om nu Turning torso är en jättepenis, är inte då dubbelgaraget en jättevagina som mannen kan parkera sin stora SUV i?