Somliga har antikviteter på vinden. Vi har ett museiföremål i köket. Eller hade, tills i tisdags morse. Då kom de från Husqvarna fabriksmuseum och hämtade vår gamla diskmaskin.
När vi flyttade in i vårt hus pekade förre ägaren på den skamfilade maskinen och sa de inte hade använt den under sina två år i huset.
-- Titta så gammal den är, det skulle säkert vara farligt, sa han.
Men livskamraten och jag är lite äventyrliga av oss, så vi slängde in en laddning kladdiga tallrikar och körde igång. Och si, det fungerade. Visserligen fick vi peta lite på vredet med jämna mellanrum för att maskinen skulle diska klart. Efter en öronbedövande halvtimma kom disken ut i ett ångmoln - och den var nästan ren!
I pappershögen från husets säljare hittade vi till och med bruksanvisningen till maskinen, hållen i en mycket artig stil: "så sköter Ni Er Husqvarna Midi". Bilderna påminde om skolböcker från 70-talet. Vi tittade på maskinen. Orange innerkorg. Brun instrumentpanel. Kunde den vara så gammal som 30 år?
Det här var 1998, och sen dess har vår gulliga lilla Midi gått och gått. Ja, med viss pethjälp på vredet alltså. Hon vill inte bli lämnad ensam.
Två gånger har vi reparerat henne, till priset av en ny diskmaskin ungefär. Men vi har bara inte kunnat byta ut henne. Lite för att hon är så söt och personlig, men mest av ekonomiska skäl. Midi är nämligen tillverkad i en knepig halvstorlek så ingen ny diskmaskin går att få in på samma ställe under diskbänken. Ett diskmaskinsbyte skulle kräva en ombyggnad av köket.
Och nu ska köket byggas om. Familjen har blivit dubbelt så stor och diskmaskinen för liten, för bullrig och för arbetskrävande. Men man kan väl inte slänga ut en gammal polare bara så där?
Då kom vi att tänka på museet i Huskvarna. Kunde de vara intresserade? Knappast troligt, men ett mejl kostar inget. En vecka senare stod vi där med tappade hakor. Museet ville ha maskinen!
Det visade sig att vår Midi är väldigt sällsynt. Den tillverkades bara under 1972 och 1973. Att vi dessutom hade instruktionsboken kvar var som en religiös upplevelse för museifolket.
-- De flesta tror inte att såna där halvgamla maskiner är något att ha, så de slängs för det mesta, förklarade museimannen Gunnar Wagner. Därför blir de sällsynta.
Gud så malliga vi blev. Vi har öga för gamla hushållsapparater!
I tisdags morse diskade vi alltså sista disken. Sedan kom två trevliga herrar från fabriksmuseet och plockade med varsam hand bort vår Midi, och baxade in henne i baksätet på sin bil. I vår ska hon ingå i en temautställning om spisar genom historien, inbyggd i ett typkök från 70-talet.
Och ja, vi har fått besöksrätt. Gratis inträde på Hus-qvarna fabriksmuseum hela livet!