- Min penna, blir omedelbart svaret när Jimmy Brandt får välja favoritpryl.
Det är lite förvånande, vi träffar honom nämligen i Emmalunds koloniområde och jag hade väntat mig en spade, kratta eller kanske till och med någon växt. Men jag förstår snart varför.
Grönsakslanden är rensade, grusgången välskött och i rabatterna växer bara de blommor som ska finnas där. Den lilla täppan kräver helt enkelt inte mer av sina ägare. Jobbet är gjort. Här återstår bara att njuta och kanske att gymnastisera hjärnan lite. Det gör Jimmy genom att lösa korsord. Ibland flera timmar om dagen.
- Det stimulerar hjärnan, säger han.
Han väljer en av flera sittmöbler. Här må vara litet men det finns en plats för varje väder.
- Hemma i Berga löser jag korsord på datorn, men här är det pennan som gäller, säger Jimmy.
- Det här är verkligen jag, alla som känner mig kommer att känna igen mig i detta, säger Susanne Johnsson som sitter på sin favoritpryl i sitt favorithörn på tomten. Det röda planket och husets gavel bildar vindskydd och ger en fridfull småstadskänsla här på Hasselgatan.
- Egentligen är det helt sjukt, jag sitter här så ofta jag kan, nästan oavsett väder. Ja, inte på vintern, men så fort det är sol på våren och långt in på hösten.
Just idag ska hon snart jobba efter en ledig långhelg. Hon är sjuksköterska på hand- och plastikkliniken på US, morgonkaffet står bredvid solstolen som är ganska ny. Så skönt är det här i stolen att det är lite ångestfyllt att behöva stiga upp och gå till jobbet, avslöjar Susanne.
I villans hall står Patricia Rogers favoritmöbel. En japansk tansu. Det är en byrå med vackra beslag. Öppnar man dess dörrar finns där många lådor och till och med ett litet kassaskåp. Byrån ser ut att vara massiv, men är gjord av ett fjäderlätt träslag. Patricia tar ut en av lådorna och jag får känna. Det är som trolleri, den väger nästan ingenting.
Möbeln är från 1800-talet och har troligen ursprungligen tillhört en välbärgad familj.
- Den är väldigt speciell och när vi köpte den för 13 år sedan, på en loppis i Japan, var de tveksamma till att sälja den till oss eftersom de visste att den då skulle hamna i Sverige. Men vi fick köpa den.
En tansu är gjord av lätt trä därför att den kan användas som resväska. Patricias kan delas och båda delarna har praktiska handtag genom vilka man trär en stång. Stången läggs på axlarna och byrån bärs så av två bärare.
I familjen Hanssons lägenhet är det väldigt välstädat. Det har inte med pedanteri att göra utan kort och gott med att Olivias absoluta favoritgrej är dammsugaren.
- När Olivia är lite gnällig och trött behöver jag bara plocka fram dammsugaren. Då är hon nöjd och knallar med medan vi städar och jag slipper gå och bära på henne, berättar mamma Ann-Sophie Hansson.
- Lyckliga han som faller för Olivia när hon blir vuxen, skojar pappa Hasse Hansson och småskrattar när Olivia exakt vet var sladden ska pluggas i, hur maskinen startas och hur styrkan regleras.
När Robert Coric och sambon Marie Rosell behöver ha lite vuxentid, då plockas spökduken fram. Då vet barnen Felicia och Oliver att det är pysseldags.
- Duken behöver bara läggas fram så sköter Felicia resten, säger Robert.
Vi prövar.
Så fort den svarta duken med lilla spöket Laban lagts på köksbordet, hämtar Felicia ritböcker och pennor ur ett förråd. Inom några sekunder sitter båda barnen och ritar.
Det är nästan spöklikt vad lugnt och tyst det blir i lägenheten.
Fantastiskt.