Om man lagar en god middag - försvinner mossan på taket då? Jasså, det tror ni inte. Nähä. Men om man lagar 34 portioner mat - kan det bita på mossan? Inte? Gud vad ni är fantasilösa!
Bland det första jag fick lära mig när jag blev ensam husägare är att titta på taken. Inget är viktigare än att de är i bra skick.
Fantastiska vänner, anförda av Helggubben, har under senare år hjälpt mig byta både garagetaket och jättetaket på sädesmagasinet. Men att byta taket på boningshuset har jag inte råd med.
Mossproblemet börjar bli överhängande. På min tomt finns stora ekar och där solen inte kommer åt bildas massor av mossa. Mossa på takpannorna är inget bra, har jag lärt mig. I mossan finns fukt som tränger ner i takpannan som på sikt kan frysa sönder.
Så vad göra? Skrapa för hand? För högt och svårt att komma åt såvida jag inte hyr en skylift, och det kostar skjortan.
Högtryckstvätt? Samma problem som ovan. Plus att det verkar helt livsfarligt med den rekyl som följer.
Bekämpningsmedlet "Grön-fri" ? Läskigt med bekämpningsmedel när man har egen brunn, väl?
Problemet är att Helggubben är så höjdrädd att han börjar darra bara man pratar om höga tak, så vilken metod vi än väljer blir det svårt att baxa upp honom. Men nu har vi ju en gång för alla gjort bytesöverenskommelsen matpytsar mot arbete ...
Så när Helggubben undrade vad som står överst på jobblistan hemma hos mig slog jag till. Barrikaderade mig i hans kök och svängde ihop 34 jobbpytsar med spagetti /köttfärssås, korv stroganoff/ris och pestopasta/köttbullar. Några timmar senare slog jag ut med handen: Tadaaa!
Och därefter la jag huvudet lite på sned och sa: "Svaret på din fråga är mossan, gubben. Mossan på taket. Det är det mest akuta hemma hos mig. Och det är du själv som har lärt mig att ingenting är viktigare än taken ..."
Nu utbröt en liten argumentation och han sa: "När man väl är uppe på taket är det inte svårt att skrapa bort själva mossan. Det behövs ingen hantverksutbildning för det direkt. Du skulle faktiskt kunna göra det själv!"
Va? Själv? Jag? Nä nu.
Men jag hade ett ess i rockärmen: "Och vet du vad, Helggubben. När man väl står framför spisen med smör, mjöl, mjölk och lite kryddor är det inte svårt att göra en sås. Det behövs ingen kockutbildning för det direkt. Jag tror faktiskt att apan Ola skulle gå att lära upp på det. Recept har du i Bonniers kokbok som jag gett dig. Du skulle faktiskt kunna göra dina pytsar själv!"
Han suckade djupt och innerligt, men sa inget mer.
Nu väntar jag med ångestfylld spänning på den rafflande fortsättningen: Ska mosskonflikten bli oss övermäktig? Har vårt förhållande ett liv efter jul? Spricker taket? Ska jag och barnen bli hemlösa? Vem tar hand om katterna? Vad gör regeringen?