Marjon Brinck van Wezel och Calle Brink flyttade i november från Storgatan i Gamleby till en av Riksbyggens lägenheter på Strandvägen i Motala.
-- Vi var oroliga för hur vi skulle få plats, medger Marjon. Men nu är de nöjda.
Calle Brinck är pensionär. Marjon, som kommer från Eindhoven i Holland, är arbetslös. Båda är konstnärer och det märks.
När yngsta dottern flyttat blev det dags att tänka över boendet. De ville komma närmare sina båda döttrar i Linköping. Och Marjon ville absolut slippa bullret från genomfartstrafiken i Gamleby. Av en ren slump hamnade de i Motala.
-- Fruktansvärt fint med allt vatten, tycker Marjon som också njuter av naturen alldeles intill lägenheten. Vi har ju alltid bott på landet.
I över en månad hade de utförsäljning av allt möjligt i Gamleby. Många grejer, inte minst konst, placerades på en kompis loge, allt insvept i plast. Bland annat finns Calles verktyg för silversmide där, i väntan på en verkstad.
Ett stort fint ekbord för 14 personer valdes bort och såldes. En hel bokhylla likaså, men många böcker fick flickorna.
-- Vi valde också bort att inte behöva skotta snö på vintern, konstaterar Calle Brinck belåtet.
-- Och tänk så dyrt det hade blivit med värmen i vinter, tillägger Marjon.
Vad är viktigt när man inreder?
-- Färgerna, svarar de. Och att det blir luftigt.
De har målat överallt, vitt, ljusblått och orange.
-- Måla är lättare än att tapetsera, säger Marjon.
Hallen är ljusblå, även innerdörren är blå. Samma färg finns i sovrummet.
-- Den går lite åt lila, säger Marjon.
Varför ljusblått?
-- Den färgen passar i alla väder, svarar Calle.
Han hade mycket sjå innan det blev rätt, gjorde kanske 15 återbesök i färgaffären.
-- Det är bra att man kan få små färgburkar i stället för små lappar att gå efter, tycker Marjon.
Vardagsrummet har en stark orange ton. Calle är nöjd, men Marjon tycker att väggarna skulle ha varit mörkare, brunare.
-- Men på kvällen är den vacker, säger hon.
Efteråt upptäckte de att alla husen i området är ljusblå och tegelfärgade på utsidan.
Luftigt betyder att gäster kan lägga ut tre madrasser i vardagsrummet utan att en enda möbel behöver flyttas.
Ett vitrinskåp i hallen, med tre sidor i glas, står egentligen i vägen. Men eftersom det släpper igenom ljuset märks det inte. Inuti finns en samling gamla leksaker väcker intresse både för gammal och ung.
-- De ska helst vara nötta, tycker Calle.
Köksdörren har de tagit bort; det bidrar till luftigheten. Den öppnades in mot köket.
-- Jag förstår inte hur de tänkte på 1960-talet, stönar Marjon.
-- Ibland saknar vi de stora utrymmen vi hade förut. Men det här är lättstädat, det går snabbt. Jag möblerar med tanke på städningen.
Diskbänksskåpet är utbytt mot ett modernt Ikeaskåp som står på egna ben och har skjutdörrar i plast.
-- Förr krockade dörrarna med varandra, köket är smalt.
Under diskbänksskåpet står en plastlåda på hjul med lock. Sådana finns lite varstans i lägenheten. Just denna innehåller Calles verktyg. Marjon har köpt den i "grisaffären" säger hon.
-- Det ska vara lätt att komma åt saker.
Det fula gröna golvet är utbytt mot fräscht laminat i hallen och köket.
Roliga, små häftiga grejer är viktigt, tycker Marjon. Det kan vara Marjons pappas spännande hemtillverkade lampor från Holland, naturligtvis konst i alla former. Grejer att vila ögonen på. Men det är inte plottrigt.
-- Jag gillar saker från 1950- och 1960-talen, säger Marjon och avslöjar att hennes favoritbutik är Erikshjälpen i Gamleby. Där har hon bland annat fyndat kökets utsökta gardiner i grått och gult.
Samma färger som på det gamla skolbord som blivit köksbord i nya hemmet. Gul bordsskiva i laminat och grå stålrör. Mitt under sitter krokar där man kunde ha hängt sin väska.
-- Det är smalt så det passar här, konstaterar hon. Men vi kan inte äta här allihop, som förr.
En grårandig perstorpsplatta vid diskbänken har fått nytt liv sedan Calle gick på den med målartvätt. Det samma gäller i badrummet.
I lägenhetens enda förråd har Calle ett datarum. Förrådshyllorna har till stor del åkt upp i taket.
I vardagsrummet finns ett litet brickbord för te och fjärrkontroll. Bakom ena soffan ligger Calles lysande idé, en vanlig lysrörslampa som lyser upp väggen bakom soffan på kvällarna och ger ett behagligt sken i rummet.
-- Att flytta är på gott och ont, säger Marjon. Man får en väldig organisation på allting.
Vi pratar om hur svårt det kan vara när vuxna barn kommer "hem" och det inte längre är hemma.
-- Man förstår ju dem också.
Och konst finns överallt.
-- Jag saknar att inte kunna hänga upp tavlor, berättar Calle.
Men han har fått med sig sina favorittavlor, Miro och Ulf Wahlbergs bilar på nationalmuseum, exempelvis.
Marjons bilder och textiltryck, ofta inspirerade av naturfolks konst, dyker upp här och där.