Hennes gymnasieår är över. Det blev tre år på Anders Ljungstedts gymnasium i Linköping med träteknik, möbel och form. Tre jätteroliga år, säger Johanna. "Det är så mysigt på Ljunkan".
När hon bestämde sig för gymnasieprogram blev pappa, som är målare, förskräckt. Att vara hantverkare kan vara slitigt.
-- Man ska göra det man tycker är kul, säger Johanna och valde hantverksprogrammet.
Det är då hon får en typiskt dum fråga: Så du brukar snickra?
-- En vanlig fråga, tröstar Johanna. Nja, snickra vet jag inte om jag gjort så mycket. Men inredning är kul och jag brukar greja med mitt rum och pyssla. Pyssligheten tycker jag om.
Efter de tre gymnasieåren i Linköping blev det ett fjärde år i möblernas Tibro. Ett påbyggnadsår, där Johanna fick användning för all den kunskap hon fått i gymnasiet, och som avslutades med ett gesällprov.
Johanna valde att göra ett skåp med plats för många saker; för knappar, smycken, pärlor...
Träslaget blev alm med inslag av mörkare valnöt. Hon har fått göra allt själv och allt har bedömts, från ritning till den sista putsen. Många moment måste ingå för att få stämpeln godkänd. Det är till exempel att tillverka lås, gångjärn i trä, dörrar och handzinkade lådor. Hantverkskunnigheten ska visas på många sätt.
Skåpet består av både massivt trä och fanér. Trä sväller och krymper, förklarar Johanna, med fanér låser träets rörelser.
Hon har använt tre lager fanér: två för att låsa riktningen och ett tredje för att få liggande riktning på träfibrerna (det vanligaste är tvärt-om).
Johanna fick godkänt, silvermedalj och till och med ett råd från granskarna att försöka sälja skåpritningen Men hon vet inte hur.
-- Det skulle bli hutlösa priser på skåpen. För det ligger ju många, många timmars arbete bakom. Då är det bara superhöjdare som har råd att handla och jag vet inte om jag har lust att tillverka sådana möbler.
Johanna Fransson funderar en hel del på det stora intresset för design. Där är hon tudelad. Design är häftigt och det är jätteviktigt hur saker ser ut. Hon njuter gärna av det som är vackert och tycker att vackra möbler skapar harmoni och lugn.
Men så var det den andra sidan. Hon tänker på all energi och alla pengar vi lägger ner på att köpa och köpa. Hur vi låter oss påverkas av nya trender och köper nytt.
-- Köphysterin är så tröttsam. Det går till sådan överdrift. Vad ska vi ha alla saker till? Och så finns det folk som knappt har tak över huvudet...
Johanna har vissa planer för sin egen framtid. Just nu har hon ett mellanår; ett år där hon ska ta körkort, läsa kulturgeografi för allmänbildningens skull och eventuellt försöka få jobb som möbelsnickare utomlands några månader?
Sedan funderar hon på att söka en högskoleutbildning i Gävle, som är inriktad på träteknik och design.
Kanske bli inredningsarkitekt? Det behövs sådana på många ställen, inte minst sjukhus, tycker Johanna. Där behöver man skapa stämning.
FOTNOT: Under läsåret 2003/2004 har sex elever från Anders Ljungstedts gymnasium, Linköping, gått en påbyggnadsutbildning i Tibro. Förutom Johanna Fransson, Linköping är det Martin Nyberg, Norrköping, Gustav Svensson, Kisa, Erik Tidman, Rimforsa, Isabelle Petersson, Valdemarsvik och Johan Schill, Kisa.