I höstas slogs familjen Rosmarks liv i spillror. Pappa Kjell drabbades av hjärntumör, blott 45 år gammal. Det var då han fick diagnosen, men den svåra huvudvärken började redan i mars 2008.
Nu har Sofies pappa genomgått två stora operationer och vårdas hemma. Ingen vet hur framtiden ter sig, alla håller tummarna . . .
Det är självklart kämpigt för alla inblandade. I en sådan livskris kan drömmen om ett nytt rum tyckas oväsentlig, men för Sofie skulle det innebära mycket. Hon skulle kunna ta hem kompisar och låta dem sova över. Och därmed skingra sina tankar.
- Eftersom pappa är väldigt ljudkänslig efter operationerna så går inte det nu. Vår tv och soffa står i ett öppet vardagsrum/allrum så ljudet sprids i hela huset. Mitt eget rum är pyttelitet. Att veta att ens pappa kanske ska dö ... och varje gång jag försöker tänka på något annat än det, och ha en tjejkväll här hemma, så vet jag att pappa mår ännu sämre på grund av alla ljud.
Sofie mejlade till Bostad och vädjade om en snickare, och kanske lite målarhjälp om pengarna räcker.
Med över 100 bidrag till tävlingen har vi sett det mesta i skamvråväg vid det här laget. Och många, många skämmer bra mycket mer än Sofies rum. Men när vi utlyste tävlingen poängterade vi också att motiveringen till varför man vill vinna är väsentlig. Sofies motivering handlar om så mycket mer än att hennes rum är för litet och därmed rörigt. Den handlar om att hon på grund av sin pappas svåra sjukdom inte kan leva ett normalt tonårsliv.
Det hon skulle vilja är att väggen mellan hennes rum och rummet intill slås ut så att hon får ett större rum, med plats för soffa, tv och sovplats för fler än henne själv.
Då skulle hon kunna leva lite mer som kompisarna gör, utan att störa sin pappa allt för mycket.
- Jag berättade om tävlingen för mamma och sa "jag vet att jag inte vinner, för det gör jag aldrig." Så nu blir jag förstås väldigt glad.
Sofie är målinriktad och handlingskraftig. Hon har själv letat på nätet och hittat en billig liten soffa som skulle passa. Och garderober specialbyggda för snedtaksrum. För säkerhets skull har hon kollat priset på ekgolv också, ifall det visar sig ligga något annat under de garderober som måste bort för att hennes pytterum ska kunna förvandlas. Och hon har gjort en skiss över hur rummet skulle kunna se ut.
Mamma Yvonne är också glad över vinsten.
- Sofie är fantastisk och hjälper mig så oerhört mycket med allting här hemma. Jag är medveten om att hon tvingats ta ett väldigt stort ansvar för att vara så ung, men jag har inte haft något val. Utan Sofie hade det aldrig fungerat. Självklart önskar jag att hon ska få ett vettigt rum där hon kan umgås med sina kompisar.
Bostads bidrag, 5 000 kronor, räcker inte hela vägen, men för Yvonnes del känns det bra att få lite expertråd, för att sedan kunna göra en del själv.
- Jag har fått lära mig mycket nytt under det senaste halvåret, men riva väggar känns inte riktigt som min grej.
Men mycket annat ska nog Yvonne och Sofie kunna bidra med i rumsförvandlingen. De har ett starkt, gemensamt drag och det är envishet.
Sofie visade prov på den egenheten nyligen när hon överraskade sin pappa med en måltid ur hans favoriter Sopranos kokbok. Det tog henne tre timmar att tillverka egen ravioli, men så blev det också en alldeles underbar måltid.