Någon gång när solen dalat kommer Ola Grävling (man har väl läst serietidningen Bamse). Säkert har han släktingar som också smyger fram under kvällen och natten. De har hittat den nyanlagda gräsmattan, en tidigare grön och skön stolthet. Nu perforerad och luggsliten efter en jakt på mask. När måltiden är avslutad går grävlingarna till sin nyinrättade toalett och fyller på den redan ansenliga högen.
Är det trevligt, så säg!
Trevande försök har gjorts för att bli av med djuren. Den äckliga bajshögen har täckts med grus och till och med en stor snöskyffel. Vad hjälper det?
Gräsmattan har på de mest maskrika ställena fått presenningar på natten. Nästintill ogjort arbete, det går förstås lika bra att leta efter föda intill presenningarna.
De flesta grannar har mött samma erfarenhet. Det är inte så kul att få tomten förstörd. Inte heller kul för den som fått en bofast grävling under en hus.
Vad gör man? Den enkla frågan ställd bland jobbarkompisar fick oväntat många svar. Via e-posten kom några erfarenheter:
n "Efter diverse försök (bland annat med doftämnen) att driva ut grävlingen som bosatt sig under gästhuset placerades två högtalare mot ingången under huset och P3 sattes på med hög volym. Grävlingen avflyttade till okänd ort."
Nästa råd kommer från en som har elstängsel hemma till hästhagar.
n "Ett effektivt och blodfattigt sätt att stoppa grävlingar som vill tillskansa sig föda på ett oärligt sätt och framför allt på och i mark som icke tillhör dem är att ge dem en ordentlig kyss med el.
Jag satte upp en tråd cirka en decimeter över marken över den passage som den objudne gästen plägade ta och kopplade ur resten av elstängslet, För säkerhets skull vattnade jag gräset under tråden så att marodörens lilla fuktiga nos skulle få god kontakt. Sedan kopplade jag in elaggregatet. Troligtvis fick vederbörande sig en ordentlig kyss. Grävlingen avhördes aldrig mer."
Nummer tre är väl inget råd utan en rätt kallblodig historia:
n "I Lambohov härjade den aggressiva och lätt fascistoida grävlingen Grymmern, en brutal mordmaskin som specialiserat sig på att krossa anklarna på småvuxna och långsamma människor. Grymmern har dock gått ur tiden på ett lika otäckt sätt. Han avrättades kallblodigt med ett nackskott från ett rostigt salongsgevär vid en grillfest. Grymmerns svans fladdrar från toppen på en radioantenn och hans päls pryder kardantunnel till en Cheva Impala, en 58:a som för det mesta rullar i Vetlanda."
Nej fy, nog med grymheter. Vi ringer en riktig jägare och frågar. Leif Hellqvist i Linköping, hallå och hjälp!
Han kan direkt avfärda allt skrock och alla skrönor om grävlingen som ett farligt djur. Den biter INTE tills det knakar i ditt ben. Den biter inte alls. Sluta därför gå omkring med koks i skogsstövlarna.
-- Grävlingar är ofarliga, de går inte till attack annat än om de skulle bli väldigt trängda. Det gäller ju alla djur, även möss. Jag känner ingen som blivit biten. Jag har till och med haft en grävling som nosat på min stövel.
Den ser nämligen himla dåligt, men har bra luktsinne och god hörsel.
Grävlingen är allätare. Daggmaskar i nyanlagd gräsmatta är mumsmums. De lär också vara väldigt pigga på jordgubbar.
Fågelungar och harungar gillar den tyvärr också. Och havre.
När grävlingar gått fram på havreåkern kan det se ut som efter ett slagregn.
Grävling kan bygga bo under hus, men enligt Leif Hellqvist ska det då helst vara obebodda hus, och inte hus på plint utan torpargrund. Däremot tycker den om att gräva ner sig under bodar.
-- Det syns om du har en grävling boende på tomten. Marken är uppsliten i närheten, det är ett vanedjur som går i samma stigar. Och precis som tamgrisar har de avträdet nära.
Då pratar jägaren inte om en toahög, utan upp-emot 30--40 stycken.
En grävling förresten...
-- Du kan definitivt ha flera, de kan komma vid olika tidpunkter.
De kommer när det börjar skymma och letar efter mat till gryningen. Då är det lugnt och tyst när folket i husen sitter framför teven eller har lagt sig.
Hjälper det då att tända ljus utomhus?
-- Nej du, det innebär inga större bekymmer för grävlingen.
Om djuret (en) bor under ett hus kan man få hjälp via kommunen, som i sin tur hänvisar till jägare. En grävling som vållar stor skada faller inom ramen för skyddsjakt. Grävlingfälla är det enklaste sättet, förklarar Leif Hellqvist.
Från 1 augusti är det lovligt att skjuta grävlingar. Man har jakträtt på egen tomt, men endast om den ligger utanför stadsplanelagt område.
Så den som bor på sådan mark och är hårdhjärtad och, det ska tilläggas, har stora problem med grävlingar, gillrar en fälla med något ätbart som helst smakar och framför allt luktar illa. Fråga jaktvårdsföreningar om tips var man kan låna en fälla.
Fällan måste vittjas varje dag. Den får inte stå utan uppsikt mer än ett dygn. Man får inte heller köra iväg med fälla och grävling och släppa ut den på någon annans mark.
Om man inte blir känslosam och släpper ut grävlingen på nytt i frihet återstår att kalla på någon med rätt att använda vapen.
En större fiende för grävlingen än jägaren och hans vapen är bilarna. Det finns cirka 250 000 --300 000 grävlingar i Sverige. På många håll i andra europeiska länder är grävlingen utrotningshotad. Trafiken utgör en stor fara. Det finns en siffra på 30 000 trafikdödade grävlingar varje år. Den siffran bygger på en enkät till bilförare vilka djur de kört på.
dilemma för många villaägare