Det finns många slags grindar från olika tidsepoker i Linköping, men i de flesta fall saknas anteckningar om dess ursprung och tillverkare.
Gunnar Elfström, intendent och expert på Linköpings äldre bebyggelse, medger att det finns en bristande kunskap om grinden och dess historia. Han anser att mer forskning på området är önskvärt.
-- På 1800-talet var gårdarna i stadsmiljön mer slutna. Plank och portar, ofta med lås, stängde ute obehöriga. Det var först när vi fick gatubelysning som folks behov av att stänga in sig mer eller mindre upphörde, berättar Gunnar Elfström.
När ett hus presenterar sig för besökaren är fönster, skorsten och porten viktiga detaljer. En vacker grind i trä eller järn kan ge huset och gården ett extra lyft.
I slutet av 1800-talet var järngrindar med rika utsmyckningar kombinerat med stolpar av sten status. I finare kretsar i stadsmiljö var sådana grindar vanliga, och visade att här finns makt och rikedom. På landsbygden, och bland "vanligt" folk, förekom ofta enklare grindar av trä.
-- I dag finns inte mycket bevarat av de grindar som fanns vid gårdarna på 1800-talet. I Gamla Linköping har gjorts kopior, men det är oklart om just den typen av grind härstammar från respektive fastighet. Vi har tyvärr inga anteckningar om originalgrindarna.
Äldre höga grindar och portar med utskjutande och vassa kanter var inte gästvänliga. Den här typen av grindar, som gick att låsa, var vanliga på 1800-talet. Men under 1900-talet blev grindarna lägre och öppnare så att besökarna till och med kunde se in på fastigheten. Men Gunnar Elfström tror att de höga och ogästvänliga portarna kan vara på väg tillbaka.
-- Vi går troligen mot det slutna igen. Det finns tendenser på det, säger han.
En grind av trä har en viss livslängd. Väder och vind skadar träet, och ruttnar, oavsett underhåll och skötsel. Därför finns inte många grindar som är hundra år, och äldre, kvar. Järngrindar, däremot, klarar sig bättre.
Hemma hos Anna-Brita Hulth på Kindagatan i Linköping finns ena halvan av en järngrind med fina utsmyckningar. Grinden är minst 120 år gammal.
-- Den här grinden fanns i min pappas föräldrahem utanför Vetlanda. En smed i Skirö tillverkade den, och när jag flyttade till Jönköping tog jag med grinden dit, berättar Anna-Brita Hulth.
Vid flytten till Linköping 1959 fick hon bara med sig ena halvan av grinden. Och grindar, ja, det har hon levt med under hela sitt liv.
-- När jag var fem-sex år i slutet av 30-talet fick jag öppna grindar för besökare till ett bageri som ägdes av min mammas väninna. Och som tack för hjälpen fick jag ett skrin. Det var min första grindslant, minns hon.
grinden
visar husets karaktär