Det började med bomässan i Gävle 1988.
-- Vi blev provocerade av allt det gamla man slet ut och slängde i containrar för vidarebefordran till tippen, berättar Göran Gudmundsson, vd på Gysinge centrum för Byggnadsvård.
Då arbetade han som byggnadsantikvarie på länsmuseet. Han och dåvarande dekoratören Peter Wennberg plockade bland det som slängdes, putsade upp bitarna och ställde ut på länsmuseet med rubriken "Bevara mig väl". De ställde det gamla mot det nya och visade hur man "enkelt" renoverar sitt hus och behåller det gamla.
-- Det doftade linolja, tjära och gnistrade av gammalt fönsterglas.
Utställningen stal det mesta av uppmärksamheten från bomässan.
-- Vi blev lite tagna av det stora intresset och fick oss en tankeställare. Att jobba antikvariskt som vi gjorde i vårt dagliga värv på museet är att nå de redan frälsta. Men hur skulle vi nå ut till alla de "vanliga" människorna som har ett stort intresse för att bevara och återställa gamla hus, säger Göran Gudmundsson.
Följden av funderingarna blev att både Peter och Göran hoppade av den formalistiska museivärlden.
-- Vi hade en idé om att göra gamla saker tillgängliga för fler, och vi hade också ett kommersiellt mål i tankarna. Till banken sade vi att vi ska sälja det som ingen vill ha och tillverka det som inga vill göra. De trodde på oss.
Att det sedan blev i Gysinge berodde på en kommunal tjänsteman i Sandviken som ville ha renoveringsverksamheten till byn.
Det blev klart med några byggnader. Peter och Göran inspekterade och blev nöjda. Då ringde tjänstemannen och sade att det blivit klart med en annan hyresgäst, tyvärr.
-- Peter och jag gick lite modstulna och ledsna omkring i samhället och försökte komma över vår besvikelse. Så plötsligt fick vi se det här, säger Göran Gudmundsson och sveper med ut med armen mot den samling rödfärgade hus som i dag utgör Gysinge Byggvårdscentrum.
Husen, byggda 1890 som arbetarbostäder till sulfitfabriken, var gravt förfallna. Infallna tak och ruttnande verandor. Folk hade i åratal plundrat husen på kakelugnar, spisar, dörrar, lister och annat åtråvärt, gammaldags byggmaterial. Kommunen hade stängt av gatubelysningen i en desperat åtgärd för att få slut på ungdomarnas allomfattande förstörelse.
-- Vi lånade 200 000 kronor och köpte husen. Jag hade goda kontakter med pressen och DN kom hit och skrev om oss.
Dagen efter stod det folk på trappen och ville handla.
-- Vi sålde all den färg vi köpt för vår egen renovering och så var vi plötsligt igång.
Färgen är fortfarande den stora volymprodukten, den står för ungefär hälften av de 18 miljonerna i års-omsättning. Linoljefärgen är till stor del Gysinges signum.
Hela sortimentet omfattar i dag drygt två tusen artiklar. Allt presenteras i en väldesignad och prisbelönad katalog och varorna kallas "Reservdelar till gamla hus".
-- Vi ångrar lite grand att vi inte registrerade det begreppet.
Göran Gudmundsson vet inte riktigt om han ska vara stolt eller irriterad över de efterföljare Gysinge byggnadsvård fått i Sverige.
-- Vi startade en trend med att nytillverka gamla saker. Andra kopierar oss skamlöst och tillför inte några nya idéer, men samtidigt är jag glad över att vår det byggnadshistoriska medvetandet sprids alltmer.
För det är där drivkraften i verksamheten ligger, menar Göran.
-- Ett hus berättar något. Den som bor i ett gammalt hus får ett rikare liv. Ett vackert förnsterspröjs kan man sitta och titta på i flera minuter. Det äkta är fascinerande.
All okunskap han har sett, och ser, när det gäller "renoveringar" sporrar och motiverar.
-- Folk vill inte illa, men vet för lite.
Plastfärg är det han lider mest av. Han berättar mångordigt om hur de fick riva veranda efter veranda på husen i Gysinge. Virket var ruttnat inifrån på grund av den täta plastfärgen.
I katalogen finns också instruktiva texter i olika arbetstekniker. Från hur man blandar limfärg till hur man eldar i spisen.
Det digra innehållet i katalogen beror på att de kurser man håller i byggnadsvård ständigt är fulltecknade och Göran ser katalogen som den enda utvägen att sprida kunskaperna till alla intresserade husägare.
Gysinge bedriver också rådgivning i byggnadsfrågor. Personalen i butiken är konsultkompetenta och utbildas ständigt i det nya om det gamla.
Tillverkningen av produkterna söker man först och främst lägga ut hos lokala leverantörer och det har skapat många nya jobb i trakten.
-- Just nu har vi 144 små företag inom tio mils radie som levererar.
Hela "Gysingekonceptet" känns mycket "väldesignat" och genomtänkt, hela vägen från produktsortimentet till den byggnadsbevarande, kulturella, smått folkliga framtoningen. Att bevara det gamla Sverige har blivit fint och lite trendigt, och det spelar Gysinge väl i händerna. Priserna är definitivt inte låga. Kunderna torde vara entusiaster eller välbeställda. Kanske bådadera. Företaget går bra, "allt går i 190 nu", och internethandeln spränger alla fördämningar.
-- Vårt mål är att bli i en järnhandel från sent 1800-talet. Kvalité är sådant som är vackert och går att reparera. Det finns en intuitiv känsla för sådant hos oss alla även om vi har olika smak, säger Göran Gudmundsson.