Här byggs ett drömhus

Grunden är klar, taket i det närmaste också. Sedan fattas bara lite väggar, golv, fönster, dörrar, rör, ledningar, vvs-system, inredningar och sådant till de 210 kvadratmeter som Göran, Ingrid och barnen Rikard, 13 år, och Maria, 3, ska bo i.

-- Det tar lite tid när man konstruerar och färdigställer nästan allt själv, det får det göra.

Göran Silfverhielm, lärare, slöjdare och tusenkonstnär, sitter ju inte i sjön. I alla fall inte för jämnan. Men han har Bellens enda segelbåt, en 420-jolle, och är ordförande i fiskevårdsföreningen.

-- Vi vet att Göran alltid genomför sina projekt, som tenderar att bli större än vad som först var meningen. Men sådan är han, säger hustru Ingrid, också läraktig lärare och stöttare i vått och torrt.

Men inte bromsare, det skulle ändå aldrig fungera. Göran har en drivkraft som är helt enastående. Vid sidan av undervisningen i Mariannelund och på högskolan i Jönköping går han med liv och lust in för arbetet på hemmaplan. Familjens hus byggs på det sätt som för honom är det enda möjliga - från en tanke i huvudet till färdig produkt helt själv.

Han har tagit ner allt virke på den egna marken, sågat, hyvlat och behandlat i den egna verkstaden. Han är sin egen byggmästare, ritare, konstruktör, golv- och takläggare, snickare, murare, rörinstallatör. Ja, sin egen lyckas smed också, om det skulle behövas. Han väjer inte för några problem utan löser dem på sitt sätt, med minsta möjliga hjälp och till lägsta möjliga kostnad.

-- Men Rikard börjar mer och mer intressera sig för bygget och hänger med upp på taket ibland. Det är roligt.

-- Vad kostar kalaset?

Göran, lärare i bland annat matte, räknar lite grovt, plussar och drar ifrån.

Grålle och Pålle

Den är välutrustad med maskiner. Bandsåg, justersåg, rikthyvel, planhyvel, den senare av 60-talsmodell. En del har han handlat billigt, annat bytt sig till mot utfört arbete.
På gården står en drygt 50 årig traktor, Ferguson Grålle. Gammal och god och tjänstvillig.

- Jag fick fixa kablarna till fördelardosan. Sedan har den funkat perfekt.

Mer än trettio kubikmeter ved i långa travar, för ett par års uppvärmning, vittnar om det. Skogen används förstås inte bara till byggnadsmaterial utan bränsle också.

- När vi bodde elva år i Plommarp, på andra sidan sjön, hade jag två ardennerhästar att köra med. De var i många stycken ännu effektivare.

I brist på Pålle får det duga med Grålle.
Möjligen slitstarkast på hästgården, som den faktiskt kallas, på 3,3 hektar. Men konkurrensen är hård.

Värmer båda husen

Vedpannan är på 60 kilowatt och dimensionerad för att värma båda husen. 24 meter kulvertrör har Göran kommit över på energiverket i Eksjö.Fyllnadsmassa för att plana ut marken fick han på ett vägbygge en bit bort. 40 stora lass, helt gratis.

Tegelpannorna har hämtats runt om i bygden. Av totalt 6 000 (!) är bara en tiondel nya. Begagnat lertegel är mycket hållbarare, försäkrar byggherren.

- Det värsta var att göra rent dem. Högtryckstvätten tog för lång tid, men jag kom på ett sätt med blötläggning som visade sig gå snabbare och ge bättre resultat.

Göran söker ideligen nya lösningar, nya lösningsmedel. Två år, mellan 1998 och 2000, tog det att uppföra det första huset. Lika lång tid att lägga grunden till det andra.

- Det var besvärligt att gräva, spränga och leda bort vattnet. Men nu är allt i ordning som synes.

Sneda väggar
Nu bär det uppåt, från grunden, och neråt, från taket. Fasaden på entrésidan blir symmetrisk, men i övrigt är det oregelbundna lösningar, sneda väggar, flera ovala fönster med vita spröjsar och egenhändigt gjorda dörrar.

Göran väljer bästa möjliga material, lärkträ till fönstren, gör panelen mer levande genom att variera avståndet mellan listerna, och målar i Falurött. Erfarenheter från det första huset kommer väl till pass i det betydligt luxuösare och rymligare nybygget.

Allrummet med utsikt mot sjön blir på 70 kvadratmeter. Där har man också full uppsikt över båtarna på stranden och fåren i hagen. En idyll att försvara och förvara.

Välkommen till paradiset!