Utifrån må Bovieran inte se mycket ut för världen: tre mörkbruna trevåningsklossar byggda i ett U, med balkonger och brandstegar i blank metall.
Men den inglasade, gemensamma innergården är verkligen något helt fantastiskt. På 1 600 kvadratmeter frodas en djungel av citronträd, palmer och fikonträd. Hibiskus, kungsmagnolior, hortensior, azaleor, passionsblommor, vinrankor och över 100 andra arter växer däremellan och i dammen simmar färggranna fiskar.
Allt planterades för några veckor sedan, även de höga träden.
– Träden kom med en långtradare från Sydspanien. De kommer att fortsätta växa så att det blir ännu mer djungelkänsla, berättar Lars Philipson som just flyttat in i en av de 48 lägenheterna med sin fru Barbro.
Intresset för att få en bostad i Bovieran var enormt. Johan Näsberg på Fastighetsbyrån var den som hade hand om försäljningen.
– Dagen för försäljningsstart var årets kallaste dag. Men redan klockan två på natten kom de första och började köa. De satt i badenbaden-stolar med kaffetermosar och väntade på att vi skulle öppna, berättar han.
14 dagar senare var allt påskrivet och klart för alla 48 lägenheterna.
– Jag har aldrig varit med om något liknande. Det var en väldigt trevlig process också, med positiva och sociala människor. Det är ju inga ensamvargar som väljer att bo så här, kommenterar Johan Näsberg.
Bovieran är ett koncept som skapats av Göteborgsbyggmästaren Göran Mellberg. Anläggningen i Partille var först 2009 och Bovieran finns nu i 11 städer. Ytterligare 16 är på gång, bland annat i Norrköping. Alla byggs efter samma ritning, med den stora trädgården i centrum. Här finns boulebana och gott om sittgrupper där de boende kan umgås med varandra, året runt.
– Vi har just flyttat in och håller på att lära känna grannarna, men vi redan pratat en del om vilka aktiviteter vi kan hitta på. Boule förstås. Vi kan ha matlagningsgäng. Ordna resor tillsammans. Gå ut och gå. Kanske en läsecirkel, säger Lars Philipson.
Lars och Barbro höll på att missa tåget när bostäderna såldes.
– Vi fick ingen lägenhet och var bedrövade. Men så ringde mäklaren och hade ett återbud. Lyckan var stor, säger Barbro.
Lars och Barbro Philipson kommer ursprungligen från Linköping men flyttade till Finspång för jobbets skull. Lars jobbade som rektor, Barbro inom sjukvården. Det blev 43 år i Finspång.
– Det var ett bra samhälle att bo i, ett bra ställe för barnen att växa upp på, säger de.
Som nyblivna pensionärer bestämde de sig ändå för att återvända till Linköping, för att komma närmare barn och barnbarn och sommartorpet i Bjärka Säby.
– Sedan har också hälsan sviktat för oss båda. Då känns det tryggt att bo nära US.
Bovieran är ett boende där minst en i varje hushåll ska ha fyllt 55. Lägenheterna är handikappanpassade, med låga trösklar och sittdusch i det stora badrummet.
– Det är verkligen ett genomtänkt koncept. Det finns till och med en toalett nere på gården för att man inte ska behöva gå upp till lägenheten. Jag tror att de flesta tänker sig att bo här livet ut. När vi blir äldre kanske vi i bostadsrättsföreningen kan anställa en sköterska, funderar Lars.
Vi pratar en stund om fördelarna och nackdelarna med att samla 55-plussare på ett ställe. Kanske är det risk att det bara blir prat om krämpor och barnbarn runt fikabordet.
– Men jag tror att det mest är fördelar. Vi har mycket gemensamt, mycket som förenar. Vi är i samma livssituation. Jag tror att vi kan vara ett stöd för varandra, säger Lars.
– Och det är många som har barn och barnbarn på besök, så det blir inte bara 55-plussare här, säger Barbro.
Bovieran ligger i Harvestad i Linköpings södra utkanter. Här byggs det för fullt och Lars och Barbros fina balkongutsikt mot en ekdunge kommer dessvärre snart att skymmas av villor. Annars har de svårt att hitta något negativt med sin nya bostad.
– Det skulle vara att det är lite långt till Linköpings centrala delar. Men det ska komma busstrafik här så småningom, säger Lars.
– Och det går fint att cykla. En bra affär, Östenssons, har vi på gångavstånd, inflikar Barbro.
De flesta i Bovieran kommer, liksom Lars och Barbro, från en villa som de just har sålt. Bovierans lägenheter är inte särskilt stora, tvåor och treor på mellan 63 och 87 kvadratmeter.
– Vi har pratat med grannarna om det där. Att gå från 200 kvadrat till 87 och göra sig av med en massa grejer, det är en smärtsam process. Och att som i vårt fall flytta till en annan stad och tappa en stor del av vänkretsen ... Det är ju ett offer man gör. Men det känns helt rätt, det passade in i våra liv nu. Och jag tror att det är viktigt för pensionärer att det händer något nytt, funderar Lars.
Många turer till tippen blev det innan villan i Finspång var tömd. Mycket skänktes till välgörenhet, en del såldes på annons.
– Vi behöll arvegodset. Det känns bra att ta med sig lite av sin historia. Det var lättare att göra sig av med saker som vi köpt själva, berättar Lars.
Någon lönsam affär att flytta från villa till bostadsrätt är det knappast, åtminstone inte från en lågpriskommun som Finspång till bostadsbristens Linköping.
Lägenheten i Bovieran kostade drygt 2 miljoner i insats, när diverse tillval räknas in. Villan i Finspång inbringade mindre.
– Hade den legat i Linköping hade vi fått dubbelt så mycket. Och månadskostnaden för lägenheten är 5 200 kronor med p-plats. Men vi tycker ändå att det är ett prisvärt boende jämfört med annat nyproducerat i Linköping, säger Lars.
Vi tar fikabrickan och går ner till den stora gemensamma trädgården. På vägen passerar vi flera grannar som sitter ute och läser tidningen eller fikar, antingen i någon av trädgårdens många sittgrupper eller på loftgången utanför lägenheterna. Håkan Carlback är en av dem.
– Det här känns väldigt bra. Dörrarna står öppna överallt och alla grannar verkar trevliga. Dessutom är lägenheterna ljusa och härliga, säger Håkan som flyttat hit från Bankekind med sin fru Elvy.
Nisse och Saga Karlsson kommer också från Bankekind.
– Vi flyttade hit på min 80-årsdag. Här slipper vi snöskottningen i vinter – och nära till golfbanan är det också, säger Nisse som spelar i Landeryd några dagar i veckan och ibland i Vårdsberg.
Vinterträdgården är som ett gigantiskt växthus där fläktar, avfuktare och fönster styrs automatiskt och ser till att klimatet är behagligt året runt – även om temperaturen kommer att gå ner en del under vinterns allra kallaste månader. Kanske ner emot tio grader som kallast.
– Det går att skruva upp temperaturen på vintern, men det kostar. Det kan nog bli ett diskussionsämne i bostadsrättsföreningen, tror Lars Philipson.
Blåst, regn och snö slipper de hur som helst. Och när belysningen tänds på kvällen blir det riktigt mysigt.
– Det är då det känns allra mest som Spanien. Det är ju lite hotellkänsla här. Vi har bott här så kort tid att det fortfarande nästan känns som en utlandssemester som snart ska ta slut.