Tänker man industri så är NCC:s husfabrik i Hallstahammar en perfekt illustration till begreppet. Stor, trist plåtklädd byggnad med ett långt, glänsande metallrör som löper in i ena kortväggen. Entrén leder in i en naken hall med personalmatsalen av kantinkaraktär till vänster. Rakt fram några informationsskärmar och byggelement som vi inte får ta bilder på.
Det är för övrigt mycket vi inte får ta bilder på visar det sig under rundvandringen i fabriken. Små konstruktionsdetaljer och lösningar ska döljas för eventuella konkurrenter så länge det nu är möjligt.
Tanken bakom fabriken, att bygga hus inomhus under kontrollerbara produktionsförhållanden, är inte helt ny. Småhus har byggts på det här sättet sedan lång tid. Det nya, och som NCC gärna framhåller som ett "tekniksprång", är dels att det är lägenhetselement som produceras, dels att monteringen av de färdiga byggelementen sker i stora "monteringstält" som ger fuktsäkert och väderoberoende montage av flerfamiljshus.
Industrilokalen påminner i storlek om en hangar och överallt finns det traverser för att lyfta och förflytta byggelementen under monteringsprocessen. Det finns tre produktionslinjer; golv och tak, kök samt väggar. De som arbetar har inte yrkesbeteckningar utan kallas installatörer och organiseras i Metallfacket.
Väggar och golv börjar i en rulle stålplåt som pressas till profiler. Profilerna svetsas sedan samman av en robot till en ram. På den monteras golv- eller takskivor. Varje element har en egen "ordersedel" med nödvändiga beställningsdata på som följer med från start till leverans. Toleransen är plus/minus en millimeter.
Taken tapetseras med vit tapetväv, golven får ett klickgolv. I slutet av lokalen körs de monteringsfärdiga elementen ut i lasthallen. De läggs i transportvaggor i den ordning de ska monteras och lastas slutligen på lastbilar.
Alla leveranser, både in och ut från fabriken sker enligt "just-in-time" för att man ska slippa lagerhållning.
Köks- och vägglinjen jobbar efter samma principer. Elledningar och rör i byggs in i väggarna. Köken levereras med monterade skåp och bänkar. Vitvarorna monteras på den slutliga montageplatsen som NCC föredrar att kalla byggplatsen. Man skickar egna montörer dit, fyra personer klarar av att montera ett fyravåningshus på fyra veckor.
Byggmodellen med ramar gör att varje lägenhet får "egna" golv och tak. Det vill säga du trampar aldrig direkt på grannens tak under dig, utan klampar på din egen golvplatta. Mellan ditt golv och grannens tak finns också en luftspalt. Samma tänk finns vid lägenhetsskiljande betongväggar samt väggarna ut till trapphusen. Det bör ge tystare lägenheter men NCC är lite försiktiga med löften i det hänseendet och hänvisar till att man klarar nuvarande byggnormer. Ytterväggarna gjuts även de i armerad betong och isoleras i fabriken med tjock cellplast. Fönster och balkongdörrar är givetvis monterade vid leverans.
Badrummen byggs inte i Hallstahammar utan köps helt klara från en svensk leverantör (som man inte vill tala om namnet på). Hela våtrumsmodulen lyfts sedan in på plats i husen, varefter vatten och el kopplas på.
I fabrikslokalen är det förvånansvärt tyst även om ett och annat frustande tryckluftsbröl hörs då och då. Arbetsmiljön är vitt skild från ett traditionellt bygges betydligt ruffigare miljö. Och personalen trivs.
- Det rullar på. Jag jobbade inom bilindustrin tidigare men här är betydligt bättre och tystare, säger Peter Wallbom som skruvar golvplattor och har jobbat här ett år.
Han har också lockat över kompisen Kristian Karlsson som jobbar sin första dag i dag.
- Det är ett bra jobb tror jag. Det finns för övrigt inte mycket att välja på här och NCC anställer hela tiden, säger Kristian som börjar med en månadslön på 19 500 kronor.
Man byter arbetsstationer utefter linan, som produktionslinjen kallas, varje rast. Produktionsmodellen bygger på egenkontroll och måttbandet används flitigt i fabriken. Att fabriken lokaliserades hit beror bland annat på att det traditionellt funnits mycket industri i regionen och att det är god tillgång på arbetskraft.
Arkitekterna som ritar de hus som ska byggas i Hallstahammar har ganska fria tyglar eftersom byggelementen i hög grad kan varieras efter önskemålen. Det skiljer från tidigare elementhus, typ miljonprogrammet, och det ena huset måste inte bli det andra likt. Fasadbeklädnaden står det arkitekterna fritt att välja för att ytterligare förstärka en byggnads individuella prägel.
Linköpingsborna kan redan i höst se hur NCC: s "tekniksprång" ter sig i verkligheten. Då börjar byggandet av HSB:s hyresrätter på Södra Ekkällan. Eller monteringen som NCC vill benämna husuppförandet.