Jag visste att han var populär, Helggubben. Det har jag förstått av mejl. Men sååå populär! När Bostad firade fem år i lördags kom det drygt
1 200 besökare till Correns öppna hus.
En hel del för att äta gratis tårta, korv och glass förstås. Men väldigt många enkom för att titta på Helggubben. En dam nästan slog sig fram bland besökarna och när jag vänligt frågade om hon fått i sig lite kaffe och tårta, tittade hon på mig med jagad blick och svettpärlor på näsan och så fräste hon: "Jag skiter väl i tårtan! Det är Helggubben jag ska ha!"
Stundtals var det kö fram till honom. Och nästan samtliga var kvinnor. De ville ha autograf, ta en bild och klämma lite ... Och söt som en pralin var han dagen till ära, i sitt illröda blåställ.
"Inte särskilt manligt", muttrade han när han drog på sig den hemma hos mig på morgonkvisten. Men det glömde han snabbt när Correns dörrar slogs upp klockan elva, Correnläsarna vällde in och vi som jobbade helt blev tagna på sängen.
Med denna monumentala mediala framgång hos östergötlands kvinnfolk kan nu en viss hybris skönjas. Varför hålla sig med en enda kärring när hela slätten är full av uppenbart sympatiska fruns som alla trängtar efter lite hantverkshjälp i utbyte mot matpytsar?
Han mumlade till och med något om att erbjuda Chippendale Dancers sina tjänster innan han sött somnade in efter ett par välförtjänta whisky på lördagskvällen.
Kanske blev det några whisky för mycket ändå. På söndagen var Helggubben mycket matt i pälsen. Av hans bejublade hantverksfärdigheter syntes just ingenting. Han limmade under mycket stön ihop en trasig besticklåda, det var allt.
Men försvarade sig med att kändislivet är hårt, att det frestar på att ligga på topp, få brudar på fall och vara så omsvärmad fyra timmar på raken.
Men hallå. Det är en go gubbe som hjälper mig med huset jag vill ha. Inte en Casanovainspirerad mediehora!
Sabla tur att jag bor på vischan, långt ifrån folksamlingar och köande kvinnor som vill krama om min gubbe. Så nu åker han in i anonymitetens garderob igen, till nästa Bostadsfest. Annars lär inte mycket bli gjort på min gård.
"Håll hårt i den där karln", sa en kvinna och nöp tag i min kind i lördags.
Klart jag gör. (Men tro inte på ett ord av vad han säger i vimmelenkäten på sidorna 10 och 11 ...)