Carina Zandelin är från Smögen men rotade sig i Östergötland sedan hon träffade danske Jesper Nielsen och de renoverat och byggt ut ett gammalt torp strax utanför Norrköping.
Det är först svårt att förstå om deras hus är gammalt eller nytt. Både och alltså får vi veta när vi går runt och kommer till den gamla förstukvisten, lite sned och vind eftersom det gått över 100 år sedan den byggdes. Runt omkring blommar lila syrener och i närheten står gamla körsbärsträd som så småningom ska digna av bär.
(Det är nog då Carina får den korkade frågan: Vilka träd är vanligast här?
- Tall, svarar Carina som bor på Tallebovägen i Tallebo.)
Att vi letat rätt på henne beror egentligen mest på hennes intresse för smide och metall, som än så länge håller sig på hobbynivå. Carina är nämligen bibliotekarien som sa upp sig för att göra något nytt.
- Det kanske var en 40-årskris?
Hon längtade efter att röra på sig och göra mer av sitt stora intresse för trädgård. Nu går hon en tvåårig KY-utbildning inom trädgårdsanläggning och arbetar med smide och även betong vid sidan om. Carina skär för hand ut figurer i plåt som sedan kan dekorera både hus och trädgård. Så småningom vill hon försöka få tid för att utveckla det som hon idag kallar sin hobby.
Runt Carinas och Jespers hus finns ovanligt många trätunnor för att samla upp regnvatten och för odling. Carina hämtar hem tunnorna från västkusten, bränner dem invändigt för att få bort fisklukten, behandlar dem med tjära och linolja och sedan är de till salu.
Allt det där ville vi se med egna ögon men vi hade inte fattat vilket speciellt hus det dessutom fanns på Tallebovägen. När Jesper köpte fastigheten var den ett knekttorp mitt i ett villasamhälle från 1980-talet. En kvalificerad gissning är att torpet byggdes i slutet av 1700-talet eller början på 1800-talet.
Torpet är idag husets själ. Men innan Carina och Jesper började renovera och bygga till uppförde de ett garage med både toa och dusch för att ha någonstans att bo en tid.
Inne i torpet skalade de bort ett tiotal tapetlager och fick fram handhuggna timmerstockar. Under tre lager med golv låg breda plankor. Nu hade de fått fram originalet. Taket höjdes och det gamla torpet blev det nya husets kök.
De fick hjälp med att rita resten av huset, som går i sekelskiftesstil, men det mesta grovjobbet har de stått för själva. Mycket i inredningen är begagnade köp som köksskåpen och innerdörrarna som sedan gjorts om för att passa in. Båda två har förkärlek för möbler från 1900-talets början och eftersom dessa möbler inte står så högt i kurs på auktionssajter är priserna än så länge överkomliga.
Den kuperade tomten med sin stengärsgård har i stort sett fått vara ifred istället för att planas ut. Den har på så sätt fortsatt vara spännande och inte uttråkad platt. En damm är nyanlagd och ett växthus ska snart på plats. Den blivande trädgårdsanläggaren är redan i farten.