Och det förstår besökaren till Berit och Krister Hanssons oerhört välskötta trädgård på Vivelvägen i Linköping. Det är höstdagjämning när vi är på besök, men här blommar det för fullt. Som hos så många trädgårdsentusiaster finns mängder av perenner som ser till att trädgården är praktfull långt längre än i juni, juli och augusti.
Bin, fåglar och maken Krister har egna badbaljor i trädgården. Fast Kristers zinkbalja från barndomens dagar är numera ombyggd till en liten damm. Men Berit har ingen badplats. Hon måste flytta växter och har ändå inte tid med tvagning.
- Grannarna tror väl inte att jag är klok, ler hon. Jag är ständigt i färd med att möblera om i trädgården och kånka omkring på växter. Det är så roligt att planera om, tänka ut nya konstellationer utifrån färgskalor och bladstrukturer.
Berit vill inte ha "sillsallad" i trädgården. Inte för starka färger och därmed inga dahlior till exempel. Inte gult, orange eller för starkt rosa. Hennes favorittoner är blått, lila, vitt och ljust rosa.
- Titta på de här skogsastrarna till exempel, säger hon och slår ut med handen. De ser ut som snödrivor på långt håll. Så oerhört vackra.
Nu ska ingen tro att Krister ligger och lögar sig medan hustrun gnor med jordiga nävar. De delar rätt lika på trädgården, och på hans lott ligger häckar, buskar och träd.
Trädgården är inte stor, 670 kvadratmeter, men det tar ändå sin lilla stund att beta av den. Alla vackra kantväxter är ett kapitel i sig. Grå- och backtimjan, hasselört, rosenplister och myskmadra bildar böljande ministaket mellan stengångarna och de olika växtavdelningarna.
Den kaukasiska förgätmigejen ska blomma i maj men gör det även nu, i slutet av september. Blommar en andra gång gör också riddarsporrarna, spetsmössan, magnolian och smörbollen.
Men här finns också anemoner, rudbeckia, funkia, lavendel, astrar, rosor, prydnadskål, blåregn och lite mer ovanliga saker som olivträd, apelsinbuske, afrikansk blå lilja, rosenapelträd och silverpäron.
Alla frostkänsliga växter får under vintern flytta in i det inglasade uterummet som aldrig tillåts bli kallare än fem grader.
Krister och Berit går och väntar på mera sol. Vinrankan som klättrar på huset behöver mer värme om druvorna ska bli riktigt söta.
Hur hinner de? undrar vi.
- Äsch det här är ju vår lilla trädgård. Den stora, på 3 000 kvadratmeter, har vi i Kisatrakten. Där är det betydligt mera arbete.
Där har de bland annat skapat en rådjurssäker trädgårdsavdelning inne i trädgården. På ett finurligt sätt, med staket inbäddade i grönska. Visst låter det spännande? Hoppas Bostad får komma och hälsa på där också en dag.