Det var inte första gången Nancy vann pris i blomsterklassen på Correns odlartävling Jättegrönt. En sådan trädgård och en sådan trädgårdsmästare väcker nyfikenhet. Några veckor senare sitter jag i bilen på väg till Ödeshög.
- Kör genom centrum och fortsätt ut på Tranåsvägen. Håll utkik på busshållplatserna. Det skall stå Åryd på skylten. Ta av från vägen och parkera vid en vedhög...
Kvarngården står det på skylten vid grindöppningen. Nancy är i trädgården i full färd med att skapa förutsättningar för en ny plantering. Vi slår oss ned vid ett trädgårdsbord mellan bostadshuset och den lilla torpstuga som ligger invid gårdsplanen. Nu blommar höstens höga perenner, men ännu har ingen frostnatt satt sin prägel på blomsterprakten.
Nancy berättar om gården och om trädgården. Om Karl Krus som 1876 startade snickeri och anlade en såg som drevs av vattenfallet härintill. Om skomakaren som bott i torpet. Om gården som för fyrtio år sen blev sommarställe till en bankdirektör och som för tre år sedan blev Nancys eget paradis, där hon fritt kan måla och skapa i färg och form. För Nancy Svensson är inte bara trädgårdsentusiast. Hon är också konstnär. Ateljén där hon målar sina blomsterakvareller finns inne i torpstugan som just nu är under renovering av maken, Roland.
Det var alltså tre år sedan som de flyttade till Ödeshög från ett litet radhus med pytteliten trädgård i Tumba. Nancy lider av kronisk smärta sedan tio år tillbaka, men hon vägrar ge upp. I Tumba var det trädgården som blev andningshål och avkoppling, men det kändes viktigt att komma närmare naturen. På Kvarngården kunde drömmen bli förverkligad. Här finns naturen in på knuten, träden, fåglarna ... men också älg och rådjur.
- Trädgården ger tillbaka en slags kraft, säger Nancy.
Det är en alldeles speciell känsla att vistas så här nära naturen, att följa årstiderna och att leva med växterna. Att följa ljusspelet under dagens lopp.
Skogen ger skydd mot nordliga vindar. Berget och stenarna är värmereglerare och skapar ett fördelaktigt mikroklimat som gynnar känsliga växter som tulpanträd, ginkgo och manchurisk valnöt, magnolior och rhododendron. Mot rådjur och älg får höga stängsel mot ån och skogen ge nödtorftigt skydd.
Det som är mest karaktäristiskt i Nancys trädgård är berg, sten och vatten. Det stora, mjukt rundade berget har hon låtit frilägga. I skrevor och bergssprickor bildas naturliga dammar och bäckar. Vattnet strilar ner för branterna och samlas i pölar där grodorna trivs. I bergsfickor växer marktäckare och höga perenner. Tuviris, fackelblomster, nysrot och astilbe. Längst bort i trädgården har naturen försett henne med ett riktigt vattenfall som kastar sig nedför ett stup och fångas upp i en trappstegsformad damm av järnplåt innan det återvänder ut i den sanka marken intill kvarnån.
Lite "färgtokig" är hon. Det erkänner hon gärna. Kombinationer, nyanser och färgskalor är viktiga faktorer där hennes konstnärsöga är till god hjälp. Citrongul trollius och gul jättedaggkåpa. Rödbladig hassel. Brunröd kopparstarr. Svartröd revsuga mot blekgult, krypande penningblad. Att skapa siktpunkter är också viktigt. Ett träd i fonden mot det avskalade berget är ett exempel. Klematis har fått bli en karaktärsväxt som hon låter smälta in i naturen. Hon använder framför allt de småblommiga sorterna, ur alpinagruppen eller italiensk klematis, viticella. De får klättra i buskar och träd eller slingra över mossbelupna stenbumlingar, just som de brukar växa i naturen. I partier där endast morgonsolen kommer åt har hon planterat in nävor, primulor, arisaema och skunkkalla, hasselört och myskmadra.
Finns inga naturliga förutsättningar att plantera så skapar hon dem: skalar bort grässvålen från marken och täcker med geotexduk, sån som Vägverket använder vid vägbyggen. Ovanpå duken lägger hon ett blandning av grus, barkmull eller kompost kombinerat med köpejord och en del av den ursprungliga jord som hon skalat bort. Sen planterar hon. Företrädesvis marktäckare. Resultat? Knappast något ogräsrens alls. Kanske är det här metoden för en skötselfri trädgård?
En lättskött trädgård, eller snarare, en trädgård som sköter sig själv, är målet för Nancy. Träden, den kuperade terrängen, naturen, stenblocken ger förutsättningarna. Det gäller bara att ta vara på dem!