Jag är inte mycket för såpor, men har svårt att slita mig från "Bonde söker fru".
Varför? Kanske för att de deltagande bönderna är så oförstörda, så ärliga i detta projekt och så befriat avskalade från manér och coola attityder. Desto mer smärtsamt att vissa korkade bimbobrudar gett sig in i leken på skoj, bara för att få synas i tv. "Nämen hallå, vem trodde på allvar att jag var intresserade av den där Fredrik?! Jag har redan kille".
Böndernas syfte är inte att synas i tv, det är ett nödvändigt ont som följer med spelets regler. De är på allvar ute efter att försöka hitta kärleken. Och att det är svårt när man till vardags är tjudrad vid gårdens sysslor borde alla begripa. Därför erbjuder "Bonde söker fru" dem en fantastisk chans.
Jag lider med Fredrik när han drabbas av tunghäfta under intervjuerna (han är ju för skön, den killen!), förstår Karl Petter som tycker att det är rätt knepigt att umgås med en hel grupp av tjejer som är så väldigt, ja ... tjejiga, och tycker synd om Anders när han inte lyckas med grillningen.
Och naturligtvis avundas jag den kvinnliga bonden Susanne. Tänk att ha en hel skock av hunkiga, skitroliga karlar att välja bland, med vetskapen om att de alla är genuint intresserade av just mig!
Innerst inne handlar nog min vurm för "Bonde söker fru" om just avund. Det var ju precis det som var min dröm. Bondfru. Jag bara vet att jag hade passat perfekt. Och det är kanske därför jag blir så frustrerad när vissa tjejer på böndernas fråga om varför de vill leva på en gård svarar: "Ja men, jag har alltid gillat blommor och kattungar!"
Och jag som trodde att bondelivet mer handlade om tidiga morgnar, hårt arbete, komplicerad teknik, byråkrati vid datorn, oförutsedda händelser och "nehej, det blir ingen minisemester i år heller för nu kom det fina skördevädret".
Jisses. Här tycks svenska grundskolan ha missat några basala kapitel i undervisningen. Och vilken outfit vissa dyker upp i! Lösnaglar i kombination med svininseminering - hur tänkte hon då?
Bondelivet är ett sätt att leva och jag vill inte tro att bönderna i längden är ute efter ett välsminkat kuttersmycke, men i inledningen är det säkert lätt att fägras av all skönhet det till vardags är så tunnsått med mellan dyngrännan och plogen. Men - när bonden själv ligger sjuk måste det vara bättre med ett fruntimmer som mjölkar korna än ett som - med blommor i håret - gosar med kattungar. På sikt är det en sån som mig de behöver! Tyvärr är jag för gammal och skulle kunna vara morsa till de flesta av dem ...
Måtte de bruttor som blir uttagna att bo på gården ha ett ärligt uppsåt. Måtte några hitta kärleken på riktigt.
Och varför inte? Här ges massor av tillfällen att lära känna varandra i vardagen. Förutsättningarna i Bonde söker fru borde vara milsvid mycket större än i verkliga livet där många mest råkar hamna i någons famn av en slump och sedan utan vidare reflektion inordnar sig.
Ps 1. Gjorde just TV 4:s bondetest på nätet, hade alla rätt och fick de uppmuntrande orden: "Grattis! Du ÄR en bonde - och alltså het!"
Ps 2. Förlåt, Helggubben.