Att kliva in i Josefins orenoverade lägenhet (eller oförstörda som hon föredrar att kalla den) är som att ge sig ut på en liten tidsresa. Hon älskar prylar från 50-, 60- och 70-talet. Gärna färgglada och gärna i plast. Men hon är sparsmakad också, det räcker inte med att något är gammalt för att det ska få en plats i hennes hem. Prylarna ska passa in just här och gärna förmedla en känsla, även om den bara förmedlas till Josefin själv.
Plast och färgglatt leder tankarna till grilligt, men eftersom Josefins lägenhet är allt annat än överbelamrad kommer varje sak till sin rätt. Får ta plats och synas eftersom den har rymd och lugn omkring sig.
Josefin har alltid tyckt om att sy och pyssla. Men hon är noga med ordvalen. Vill inte använda ord som ateljé, skapa, process och konst. Nä, hon "gör bilder" i sitt "pysselrum". Kanske för att de orden signalerar mera lek än allvar och kanske för att de inte gör pysslandet till något prestationskrävande och ångestladdat.
Hitflyttad från Boden som tonåring gick Josefin beklädnadsteknisk linje på gymnasiet. Men hon trivdes inte på Östgötaslätten utan flyttade tillbaka till Boden och sydde träningsoveraller på fabrik. När fabriken lades ned pluggade hon teaterpedagogik i Göteborg.
Nu är hon tillbaka i Linköping och arbetar halvtid inom Mjölby kommun, bland annat på en textilverkstad för arbetslösa och långtidssjukskrivna. Resten av tiden pluggar hon kulturpedagogik och skapande arbetsmetoder. Drömmen är en framtid där hon kombinerar arbete med människor med sitt "pyssel". Hon har arbetat en hel del som kostymör i till exempel Jippi kulturproduktioner, Himmel och helvete, Slaget om Stångebro, Rasmus på luffen och Pelle Svanslös.
Kreativitet är en kraft som får människan att växa, utvecklas och må bra. Det är Josefins bergfasta övertygelse. Brist på utrymme får aldrig vara ett hinder i denna kreativitet. Därför är det vardagsrummet, trerummarens största och ljusaste rum, som fått bli pysselrum.
Just denna dag, när vi är på besök, som ett kuttersmycke. Den massmediala kvinnan ser likadan ut nu som då. Allting handlar om yta.
Eftersom pinuporna ser så sorgsna ut, deras leenden når inte ögonen, så brukar hon klä på dem lite.
- Jag inbillar mig att de blir lite gladare då...
Josefin kopierar aldrig några bilder, därför är varje tavla unik. Nu är hon sugen på att göra en tidsresa från 1930-talet och framåt. Det finns ju gott om omslagsflickor även i nyare publikationer. Och så vill hon sy hattar, för det behövs en riktig hattstock, vilket visat sig knepigt att få tag i.
Om någon av Bostads läsare ruvar på en så hör gärna av er!
CARINA GLENNING
Fotnot. Den som vill se mer av Josefins bilder kan göra det på Misoui på Drottninggatan i Linköping, på restaurang Sacre Coeur på Skånegatan i Stockholm eller på hennes egen hemsida www.creativechick.se