Om jag är hemma har jag en chans att bli varnad i tid. I övrigt ger jag inte mycket för mina självutnämnda väktare.
I kåken finns ett trappfönster ut mot vägen. Det är där Astor och Sören övervakar världen. Och det händer mycket på vischan. Sopbilen var fjortonde dag. Bajsbilen som tömmer septiktanken. Bonden som brukar marken mitt över som hämtar foder. Skogsbolaget som med jättekran hämtar virke. Ni ser, här går inte att ligga på latsidan om man har en stor egendom att vaka över.
Därför är favoritplatsen, i synnerhet under vinterhalvåret, detta trappfönster. Det ser rätt kul ut när man svänger in på uppfarten med bilen, att se dessa allvarstyngda herrar på pass.
Det kan promenera förbi 10 hjortar, strax nedanför fönstret, utan att vaktkatterna bryr sig. En älgko med kalv kan i godan ro äta ekollon i en halvtimme. Vaktkatterna sitter tysta. Ett tonårsgäng på moppar kan dåna förbi. Väktarna gäspar slött.
Men om det går förbi en hund - då blir det liv. Astor och Sören morrar så högt och intensivt att det vibrerar i den gamla trappan. De kan stå ut med att precis vad som helst rör sig utanför kåken, men en hund är alltid att betrakta som Red Alert. S:t Bernhard eller tax spelar ingen roll. Hundar är äckliga och alla raser lika angelägna att varna för.
Jag undrar så vad de tänker. Är det rädsla? "Hjälp, den där pudeln igen. Snart kommer han hitåt, tränger sig in i kåken, sliter struparna av oss och slukar oss hela!"
Men det vore ologiskt. Alla vet att i en strid mellan hund och katt är det katten som avgår med segern. Det borde Sören och Astor instinktivt veta. Kanske handlar det om rent förakt.
"Kolla fjanten. Bunden i rött snöre och kan inte ens bestämma vart han själv ska gå. Och nu skiter han mitt på vägen! Så människan måste plocka upp det i en liten påse. Herregud, så patetiskt!"
Bara inte inbrottstjuven har en okastrerad hankatt med sig. Då rinner civilkuraget av mitt vaktbolag fortare än en fet bonnkatt hinner blinka. De rusar upp på övervåningen och tar darrande skydd under soffan.
Coola killar, de där väktarna.