Originell, överbelamrad, rolig, smaklös, spännande, galen ... Förmodligen finns det lika många åsikter om Göran Erikssons trädgård som det finns prylar i den.
Tomten är en förunderlig experimentträdgård på 6 000 kvadratmeter en bit utanför Rimforsa. Många är det i alla fall som tvärstannat bilen, klivit ur och förevigat den från vägen med kamera.
Och ändå är det bara den tillrättalagda, preparerade delen av trädgården som en förbiåkande möter. Den spännande, vilda avdelningen ligger bakom boningshuset och det är i den Göran har sitt verkliga hjärta.
Trädgården är en blandning av naturbruksmuseum och små installationer. Över 500 skulpturer, i trä, betong, glas och sten finns grupperade kring olika teman. Ibland harmlöst och bara rart, ibland inblandade i ett djupare budskap. Men här finns också mängder av autentiska lantbruksföremål som torde väcka många nostalgiska minnen hos den äldre generationen.
Vi är hemma hos en 67-årig arbetsmyra som kliver upp fyra varje morgon och jobbar sig igenom dagarna. Mellan ett och tre tar han siesta och laddar batterierna och runt tio är det godnatt. Alltid med huskatten Gustav förnöjt vid hans sida. En man som ända sedan 1980, då han övertog föräldragården, farit land och rike runt i jakt på antikviteter, sagofigurer och roliga skyltar. Som hobby, livsintresse, daglig sysselsättning. Galet?
- Ja, kanske det, ler Göran. Men jag trivs och har det bra, vill sätta guldkant på min egen vardag och skapa en trädgård som är spännande även vintertid. Tänk dig när all växtlighet ligger under vit snö och det poppar upp en belyst trollfamilj här och där!
Och vem bestämmer vad som är galet, egentligen? Göran har sina egna funderingar kring vår tid.
- Vi har aldrig haft det så materiellt välförsett som nu men heller aldrig mått så psykiskt dåligt. Folk knaprar ju psykofarmaka på löpande band. Varför det? Brist på sysselsättning, brist på meningsfullhet? Kanske är jag knäpp, men frågan är om det inte är ännu knäppare att sitta framför sin tv med hundra kanaler och äta lyckopiller.
Trädgården är Görans lyckopiller och han är entusiastisk när han på snabba fötter guidar oss på de vindlande stigarna i den rufsiga avdelningen. Överallt dyker det upp tomtar, kaninfamiljer, förälskade grodpar, får och höns - och ser man på! Däruppe i tallen, högt ovan mark, sitter en skylt som varnar för stenskott. Det är roligt och överraskande och charmigt knasigt.
Men närmast boningshuset och på framsidan av den vackra gamla träkåken får det inte vara vilt och otyglat.
Precis som far sin är han pedant. Grusgångarna är nogsamt krattade, inte en vindskiva flagar, rabatterna (som mor anlade en gång) är rensade på allt ogräs, inne i det stora trevåningshuset letar jag febrilt efter dammkorn men hittar ingenting. Hur hinner karln?
- Jag är inte mycket för semester eller att ligga på någon playa. Inte heller är jag intresserad av att samla pengar. Pengar ska arbeta, därför köper jag saker jag tycker om.
Göran älskar gamla ting och väljer hellre att titta på en sprakande kamin än tv. Men det betyder inte att han lever ett spartanskt liv som bakåtsträvare, om nu någon trodde det.
Nyligen kostade han på sig en sprillans ny spaavdelning i huset. Men att riva ut det gamla badrummet från 50-talet tyckte han var synd - det är ju kulturhistoria! Så det nya placerades intill.
Där murade han upp en glasbetongvägg och gjorde en rejäl traditionell dusch där det går in både rollator och rullstol. Man måste ju sörja för ålderdomen. Alla vackra trädetaljer i ek har han snickrat själv. Dessutom finns i ena hörnan ett jättelikt, inglasat bubbelbad modell Rolls Royce, med ångbastu och allt inbyggt. Utanför står en fin flaska vin och väntar.
- I vinter ska jag ligga där inne i ångan, titta ut på snöstormen och minnas alla yrkesår som dyngsur byggnadsarbetare.
Säger den 67-årige livsnjutaren - som traskar sina alldeles egna stigar på livets färd - med påtaglig förnöjsamhet.