I så fall ångrar jag lite att jag inte bad André Balazs om en autograf. Det var på The Mercer i New York, Balazs lyxhotell i hörnan Prince och Mercer i SoHo, häromveckan som vi satt och diskuterade vad som skiljer en magisk hotellupplevelse från en medioker.
"Designhotell" är ett begrepp som ekat jorden runt de senaste fem, tio åren. Det är ett fenomen. Alla möjliga och omöjliga destinationer har minst ett. Alla har samma ambition: att vara en så speciell upplevelse att de blir en destination i sig.
Jag har bott på en rätt ansenlig mängd "designhotell" vid det här laget.
De flesta fuckar alltid upp nåt.
En del tror det räcker att hyra in en het inredare som strör ut balla möbler och de vanliga designdetaljerna. Skitcoolt, skitcoolt! Andra har modellsnygg personal i unisona märkeskläder som fått om bakfoten vilka som är viktigast: gästerna eller de själva.
Senaste tiden har trenden varit en total stilpanik där inte ett rum är likadant, men det ena knäppare än det andra, för att på så sätt sticka ut som originell i mängden.
Alltid är det nåt.
Men vem kan vi lita på?
André, André, professor André!
Balazssmycket Chateau Marmont är världens coolaste hotell på riktigt. Konceptet The Standard (ett i Miami, två i Los Angeles) kvalar in på tio-i-topp. Maritime och Morgans är bäst i New York -- om The Mercer är fullt. Det resterande tre hotellen i André Balazs Properties -- sandalvänliga Sunset Beach på Shelter Island, gammeldagsglamourösa The Raleigh i Miami och nya lilla budgetkrypinet QT i New York -- är alla utmärkta i respektive nisch.
Komfort. Kvalitet. Service. Ödmjukhet. Omsorg. Kunskap. Flexibilitet.
André Balazs gör nåt så tråkigt som att börja där. Sen smyger han in överraskningarna som skakar om dig.
Eller, det är inte helt sant. Först av allt researchar han platsen och den befintliga byggnaden noga innan han bestämmer sig för hur hans hotellförvandling ska formas.
Han lyssnar till berättelser, scrollar på nätet och gräver som en atmosfärs-arkeolog i biblioteksfiler och myndighetsarkiv för att få en tydlig historisk bild och hitta själen. Sen transformerar han den i en modern tolkning. Och skakar om dig.
Till de läderdoftande förstaklasshotellen adderar André Balazs en nypa humor och sex appeal. Tar du till exempel hissen ner till restaurangen på The Mercer kliver du ut rakt in i köket. Och det enorma urvalet filmer du kan låna upp till surroundsystemet har allt från Kurosawa och De Palma till -- en diger triple-X-avdelning.
Budgetprismärkta The Standard Downtown LA:s nöjeslystet unga och poppiga trendkänsla i stilgiftemålet mellan 60-tal och nutid kompletteras med jättebadkar mitt i rummet, en imponerande vinlista och en magiskt lyxig takpool (och vibrerande vattensängar vid sidan om) mitt bland skyskraporna.
Säker balansgång och sympatiskt avväpnande drag. Hotell som bjuder på sig själva. Du kapitulerar.
André Balazs jämför ett bra hotell med en välgjord film: det ska ha flera lager av upplevelser som överraskar dig och griper tag i dig och får dig att släppa garden och känna dig bekväm.
Nån borde ge Mr Balazs en Oscar.
Rikard Lind
Frilansjournalist
design