Under en kort men ekonomiskt gynnsam period av mitt liv hade jagstädhjälp. Vit städhjälp. Varannan fredag när familjen slutkörd dråsadein genom ytterdörren luktade det såpa i hela huset. Det var enfantastisk tid och ofta drömmer jag mig tillbaka till den.
Nu är det andra tider. Jag är skild och det finns ingen chans tillsåna extravaganser i min kära gamla kåk. Å andra sidan bor jag därensam varannan vecka så det blir inte lika skitigt.
Ibland ser det riktigt hyfsat ut och ibland är det rena kalabaliken.Det händer att jag medvetet låter kalabaliken råda flera dagar isträck. Som övning. Jag stålsätter mig och slår mig ner med en bok istället, eftersom jag är rädd för att bli en sån där människa som påallvar mår psykiskt dåligt av att ha en odiskad kaffekopp pådiskbänken. Nåja, den risken är inte överhängande.
Min mormor hade städdille och min egen mamma hoppades i det längstaatt den egenheten skulle ha gått i arv till mig. För till henne har dendefinitivt inte gjort det. Hon avskyr att städa, är aggressiv i fleratimmar innan hon börjar och rent livsfarlig medan hon håller på. Ja,ilskan brukar till och med sitta i några timmar efteråt.
Hon skulle aldrig städa för att imponera på gäster och har en mycketfrank syn på människor som eventuellt skulle tycka att hennes hem är irörigaste laget.
"Då får de väl ge tusan i att komma hit".
Riktigt dit har jag inte kommit än, men jag hoppas jag gör det såsmåningom. Själv lägger jag inte märke till om folk har det välstädateller ej. Jag ser det inte och jag bryr mig inte. Jo förresten, alltförpedantiska, undanplockade, hem ger mig ångest. De känns döda, museala,och min egen uppenbarelse förvandlas till en "nedsmutsningsfaktor".Läbbigt.
Möjligen bryr sig någon om hur det ser ut hemma hos mig, men vad ärdet för vänner? Om mitt värde ligger i hur jag har det på dammfrontenså kan det ju lika gärna kvitta.
Kvinnor städar mer än män och trissar upp hysterin genom att städaför varandra, trots att nästan varenda kvinna jag känner bedyrar attdet råder kaos i deras hem. När man väl kommer dit är det perfekt.Därmed spär vi på varandras dåliga samvete och spiralen är igång.
Det verkar ju inte klokt.
Kan vi inte tagga ner allihopa?
Livet är för kort för såna dumheter.