Ingen människa sätter barn till världen med siktet inställt på att missa halva deras uppväxt. Tanken känns outhärdlig för de flesta som är lyckligt lottade att ha sina glin omkring sig för jämnan. Ändå är det varannan-veckas-umgänge som blir verklighet för en oändlig massa barn och föräldrar i skilsmässornas kölvatten.
Det är klart att barnen så småningom vänjer sig. Varannan jul här, varannan jul där. Varannan midsommar här, varannan där. Två hem -- två olika slags liv. Och på sikt sjunker det in även hos barnen: det är bättre att ha två harmoniska föräldrar som är åtskilda än två olyckliga som håller ihop för barnens skull.
När jag och barnen känner oss ledsna över tingens ordning försöker vi fokusera på allt det positiva. På det dubbla julfirandet, på att man får lära känna så många fler människor och därigenom får vara med om så många fler saker. På att man får bonussyskon och bonuspappor och bonusmormödrar som förhoppningsvis älskar en och berikar ens liv.
Och så är det ju härligt -- inte bara ledsamt -- att längta till varandra.
För den skilda föräldern finns förstås också fördelar, även om det är tabubelagt att prata om dem. Att vara barnfri varannan vecka innebär en ocean av frihet. Till en början är den ångestframkallande, med tiden en källa till nya möjligheter att ladda batterierna, odla egna intressen, att bara få vara.
Asienkatastrofen skakade om oss med skoningslös brutalitet. Ställde självklarheter och vardagsgnöl i nytt ljus. Lämnade oss alla överlevande med en obeskrivlig känsla av skuld, trots att inget är vårt fel, trots att vi skänkt pengar till de drabbade, trots att vi inget kunnat göra för att förhindra tragedin.
Att förlora ett barn måste vara det värsta som kan drabba en. Att förlora ett barn och veta att den sista känslan barnet fick uppleva var en outsäglig skräck ... gör så ont att man inte kan greppa det.
Kanske drar vi därmed någon lärdom av katastrofen. Kanske ändrar den åtminstone för en tid vårt förhållningssätt till vardagens vedermödor.
Mina barn är friska. Jag får träffa dem varannan vecka.
Det borde räcka för att vara fullständigt tillfreds med livet.
HEM-
LIKT