På Dahlievägen hittar vi Sven Andersson och hundarna Lisa och Niki. Niki är daghund hos Sven och ivrig att visa att hon har full koll på besökare.
Vi är i Valla, i ett av Linköpings koloniområden. En kolonilott kan vara som en avtrappning från villatomten, säger Sven. Så har det nog mest varit för honom och hustrun Berit. De har haft såväl hus som tomt och torp genom åren. Nu bor de mitt i Linköpings centrum och har kolonistugan som sitt eget andningshål. Dit går de på promenader och tillbringar fina dagar i den ljuvliga lilla trädgården.
Stugan, som är från 1940-talet och på 15 kvadratmeter, har byggts till och gjorts om från små rum till en enda storstuga.
- Det sluttade och lutade lite, berättar Sven, som fick sätta in järnbalkar i taket för säkerhets skull.
Tomten på nästan 230 kvadratmeter arrenderas av Valla koloniförening. Här i området, på vägar med blomdoftande namn som Lavendelvägen, Lupinvägen och Liljevägen, finns ungefär 500 tomter. De flesta har små hus på dem, medan några valt att göra en enda stor odlingslott av marken.
Inne hos Sven på Dahlievägen blommar inte bara de vita pionerna, utan också sådant som lila nepeta och vit klematis, som slingrande söker stöd runt en stör.
Här är tämligen ogräsfritt och det ska vi tacka Svens fru Berit för, men det kan vi inte göra personligen för hon fick lite annat att göra inför ett barnbarns studentfest, som skulle hållas i koloniträdgården.
Men Sven har bra koll på trädgårdsläget på egen hand. Många är "fådda" växter, andra från familjens före detta trädgårdar eller sådant som helt enkelt hittats.
Han visar till exempel den nyss utblommade rosen, Finlands vita ros, en namnlös ros som härstammar från en parkeringsplats i Rättvik, en liten växt vid namn Silver Moon, vars ursprung är från systerns trädgård i Boston. Ormbunken är från skogen och krolliljan, den växer ju vid varenda torp.
Äppelträdet är ett familjeträd med fyra sorter, i trädgårdslandet växer rabarber, sallad och morätter, vinbärsbuskar väntar på att bli bärkraftiga och så förstås de 21 potatisstånden.
- Inte en midsommar utan egen potatis, säger Sven.