Ont, det gör ont, men det går. Det gör ont en stund på natten. Menmest hela dan. Nån som har en billig skylift att kränga? Eller entruck? Jag behöver det för att kunna sköta min vardag. Ta mig ursängen, komma in i bilen, vårda mina barn, resa mig från kontorsstolen,ta mig till fikarummet.
Allt är en plåga och allt är mitt eget fel.
Jag har köpt årskort och börjat på gym. Stillasittande kontorsråttorsom jag behöver det. Och bor man på mörka vischan finns en klar poängmed att kunna träna på lunchen. Visst, lite hederlig husmorsgympa harpasserat under årens lopp, men nu går jag på gym. Ett riktigt gym medspeglar överallt och namn på träningspassen som för tankarna tillsonens Actionman-gubbar: bodypump, bodycombat, hi/lo, box.
Eftersom jag inte förstår innebörden måste jag testa allt, för attdärefter kunna sovra och bestämma vad som passar mig. Fast frågan är omnånting passar ett stelt gammalt 43-årigt skåp som bara är van attjogga i skogen och ägna sig åt handfast husarbete.
Var kommer alla dessa oupptäckta muskler ifrån? De som har legat i dvala och nu bryskt väcks ur sin Törnrosasömn.
Jag startade med passet BÅL. Låter ju trevligt. Lite cocktailartatsådär. Men tji dryckjom där. Bål visade sig hänsyfta påmage-rygg-partiet av kroppen. Trots ordentlig stretching rörde jag migsom en nyopererad 97-åring dagen därpå.
Fortsatte med bodypump. Hela kroppen gås igenom med hjälp av enskivstång, i grupp. Ligga ner och träna bröstmusklerna höll på attsluta med att jag tappade stången över munnen. Schysta rattar -- mentandlös -- är inget roligt framtidsscenario. Och benböjen, med stångenpå axlarna bakom nacken, gick fint ända tills övningen var över ochstången skulle ner. Hela axelpartiet och armarna hade liksom låst sig.
Vad skulle kollegerna säga när jag kom tillbaka efter lunchen med enstålstång bakom nacken? För att inte tala om hur svårt det är attskriva artiklar när händerna är fixerade i öronhöjd.
Dagen därpå fick jag lugna ner mig med ett slags arm- och gångmaskini uppförsbacke. En display gav mig uppgifter om kilometer, förbrukadekalorier och hjärtfrekvens. Jag förstod inte hälften, men kände mig ensmula märkvärdig. Som om jag rattade rymdfärjan Discovery ungefär.
Sedan rakade jag av aerobic basic (inte stänk av svett , utan en insjöpå golvet efteråt), styrketräningsgymet (mycket mindre tråkigt än jagtrott) och spin (som inte har med handarbete, utan cykling, att göra).Mycket återstår att begripa: yoga, pilates, bodytoning,salsa-aerobics...
Och nu då? Hej då gumfläsk, hej då gäddhäng, hej då överflödskilon, hej då ostbågar, hej då rödvin?
Nja, vi får väl se. Man får en faslig aptit av allt detta endorfinsprutande.
Carina Glenning
Bostadsredaktör