kurdiskt & svenskt

Ditt hem visar vem du är, och kanske lika ofta också var du kommer ifrån. Hemma hos familjen Ghoulami har deras hemland Kurdistan fått sätta prägel på villan.

Här skapar Nadjmadin Ghoulami sin musik, här får han ro att fundera. Bild: JAN CHRISTER PERSSON

Här skapar Nadjmadin Ghoulami sin musik, här får han ro att fundera. Bild: JAN CHRISTER PERSSON

Foto:

Bostads- & stadsplaneringsfrågor2004-10-14 08:06

Nadjmadin Ghoulami håller utkik efter oss och välkomnar oss i dörren till villan i Berga. Hans fru Sharafat och yngsta sonen Heja, 18 år, är också hemma. I vardagsrummet är kaffet framdukat, ett fat med tre sorters kakor och ett dignande fruktfat står på bordet.

Det är många små detaljer i inredningen som gör att man förstår att familjen har ett annat ursprung än den svenska.

-- Kanske att man ser det på mattor, tavlor och statyer, säger Sharafat.

-- Visst, när någon kommer in så märks det nog att vi har ett annat ursprung, säger Nadjmadin.

-- Men det är en myt att alla kurder inreder likadant, det är både kulturen och individen som avgör hur man inreder hemma. Det handlar mycket om hur man själv växt upp och haft det hemma.

Familjen Ghoulami tvingades fly från Kurdistan 1987, först kom Sharafat till Linköping och två år senade kom Nadjmadin och de två sönerna. De första åren bodde de i en lägenhet i Berga men för fyra år sen flyttade de till en villa.

-- Eftersom jag sjunger mycket var det lite svårt när vi bodde i lägenhet. Nu är det ingen som kan störas, det är mer frihet här, säger Nadjmadin leende.

Saker från hemstaden

När vi visas runt i hemmet får vi automatiskt en lektion i den kurdiska kulturen. Många av sakerna har en egen historia, en del kommer från Nadjmadins barndomshem, annat är inköpt i hans hemstad Sina i norra Iran eller i någon annan stad i Främre orienten.

-- Det är viktigt för oss att ha de här sakerna omkring oss, vi har ju vuxit upp i den kulturen, säger Nadjmadin.

-- Det blir ingen hemkänsla annars, inflikar Heja.

-- Den där tavlan till exempel, den minns jag sen jag var 13, 14 år, säger Nadjmadin och pekar på en fågel målad på en rund träplatta. Jag tyckte så mycket om den att jag bad mina släktingar skicka den till mig.

Han berättar att fågeln är mycket vanlig i Kurdistan, både fritt flygande och som motiv på tavlor. Den heter keo, vilket betyder röd näbb och den sjunger fantastiskt vackert.

En staty av valnötsträ som står på pianot har stort värde för Nadjmadin och berättar också mycket om hans egen bakgrund. Redan som liten började hans liv att kretsa kring musik och han blev tidigt en känd musiker i Kurdistan. Men hans liv tog en dramatisk vändning 1979 då kurderna gjorde uppror mot den fundamentalistiska islamistiska regeringen i landet. Nadjmadin blev politiskt aktiv och kämpade för demokrati och självstyre. Hans vapen blev musiken och han började komponera kampsånger. Genom sin musik har han fortfarande miljontals beundrare i Kurdistan.

-- Statyn föreställer en demonstration som genomfördes mot regeringen. Det var efter det som jag rymde från Iran. Det var många som blev avrättade för att de lyssnade på mina sånger.

Reser över hela världen

Sitt hemland tvingades han slutligen lämna, men musiken och skapandet har alltid följt med honom. Han har spelat in sex skivor i Europa och en ny släpps om två månader.

När låtarna kommer till honom går han in på sitt kontor där kurdiska flaggan vajar på skrivbordet och bokhyllorna är fulla av kurdisk litteratur.

-- Här får jag lugn och ro, jag funderar bra här, säger han.

Instrumenten han spelar finns lite varstans i villan. Hans huvudinstrument är en daf, en slags jättetamburin, men det finns också trummor och blåsinstrument från Kurdistan att spela på när lusten infinner sig.

Flera gånger om året åker Nadjmadin utomlands och ger konserter i USA, Kanada och Australien. På de resorna passar han också på att göra annorlunda inköp till hemmet.

Vill bli designer

-- Pappa älskar verkligen unika grejer och han köper sånt som folk inte har här. Det har väl smittat av sig lite på mig, säger Heja.

I hans rum syns det att han vuxit upp i Sverige och blandningen av svenska och kurdiska influenser är tydligare där än i övriga huset. Han har en skyline av New York inramad på väggen och en vit lampa av nordisk design hängande från taket. Han är intresserad av design och drömmer om att komma in på Konstfacks designutbildning.

-- Jag kan tänka mig att designa allt från möbler till busshållplatser.

För honom är en mix av det kurdiska och svenska en självklarhet.

-- Det spelar ingen roll var sakerna kommer ifrån. Om det vi tycker om finns i Sverige så köper vi det här.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!