Ligger i hårdträning på två fronter. Springer i skogen -- inte för att bli smal, utan för att inte bli fet. Gillar man mycket mat måste man se till att förbränna den. Och jag springer hellre än att äta ständiga salladsluncher, vaselin- mjukost eller pilla med pygméportioner.
Den andra träningen rör sig mer på det mentala planet. Jag måste försöka bli lite mer manhaftig. Svär och spottar snus gör jag redan -- men jag måste rent bokstavligt lära mig att höja blicken. Som husägande män gör. För inte nog med att de kommer från Mars och vi från Venus, och att könen därmed aldrig kommer att begripa varandra till fullo -- våra ögon är olika inställda också.
När jag vankar runt min drömkåk med vidhängande uthus ser jag mängder av vitsippor, fin snickarglädje, en humlebuske som växer så snabbt att man ser det, och småfåglar energiska och glada som ett helt barnkalas. Jo då, jag ser att utemöblerna behöver slipas och oljas och att knutbrädorna behöver en avskrapning och ommålning nedtill. Men högre än så sträcker sig inte min blick.
Det gör mäns har jag förstått.
"Men snälla Carina, hur kan du engagera dig i penséplantering och prata om hur du vill göra det mysigt i snickarboden när du har ett stort hål i garagetaket?! Tittar du inte på dina tak?"
Nä, verkligen inte. Ska man det? Ja, det ska man, taken är viktigast av allt, och nu har jag börjat med det. Hittar flera hål, raserade tegelpannor, nockpannor som flugit sin kos och vindskivor som är så murkna att de snart rasar i backen. Och hoppsan, här behöver det skrapas mossa från takpannorna.
Har insett att det där inte fixar sig självt bara för att jag går med blicken på vitsippsnivå och försöker förtränga allt tråkigt som behöver åtgärdas.
För det är det som är problemet. Sånt man aldrig gjort tidigare är svårt -- och därmed tråkigt.
Nyligen läste jag att många kvinnor lider av ett slags inlärd hjälplöshet när de ställs inför nya uppgifter. Grundinställningen är: "hjälp, det här klarar/orkar jag aldrig!".
En sån våpattityd är inte min kåk betjänt av och därför ska här tränas stenhårt i grenen yttre husomhändertagande.
Trots att det är mördande trist att måla vindskivor måste det göras. Och att skjuta upp det, bara för att det är mycket roligare att laga en massa mat eller plantera blommor i krukor på uteplatsen, är nog inte så listigt på sikt.
Därför var det uppbyggligt att besöka Maria Lindgren (artikeln här intill) som byggt sig ett ler- och halmhus, som kaklar och lägger klinker med samma självklarhet som hon planterar om krukväxterna.
Kvinnor kan.
Förstås.
HEM-
LIKT