Blanka blad som man bara måste känna på - så välformade att de skänker extra välbehag runt omkring. Peperomia är tillbaka igen.
Ja, vi "äldre" minns den från 70- talet. Dess blad liknar lite hasselörtens som vi har som marktäckare i trädgården.
Peperomia är, som namnet antyder, en pepparväxt, som växer vilt i Sydamerikas tropiska fuktiga regnskogar. Trivs den då hemma hos oss? Jovisst, ett öster- eller västerfönster är perfekt, men den klarar också att stå lite mörkare. Den vill absolut inte nås av solens brännande strålar!
Många av peperoniasorterna har roliga svenska namn, som ispigg, Fars tanke och radiatorört. Alla är de lätta att föröka vidare, vilket är bra, för de blir lätt lite tråkiga efter ett par år. Ta ett blad och skär av det så att bara en liten, liten bit finns kvar av det på bladskaftet. Låt det sedan torka lätt någon dag innan det sticks ner i en kruka med sandblandad jord.
Älgar och rådjur har varit "inne" ett tag nu, i heminredning men även som smycken. Vad kan då inte passa bättre än en älghornsbräken hemma? Den ser rustik ut, urtida på något vis. Växten hade sin verkliga glansperiod på 70- talet och nu är den tillbaka igen. Bladen är breda, lätt ludna och i toppen flikiga som älghorn. Vild växer den bland annat i Australien och den är epifyt - den växer på andra träds stammar och nöjer sig med det vatten som rinner längs stammen ner till den.
Ljust men inte i direkt sol vill den stå. Trivs utmärkt i så kallad orkidéjord.
Om älghornsbräken är ful så är den nya vulkanpalmen desto sötare. På en låg rak stam sitter ett knippe vackra ljusgröna blad, liknande bindsallat, som en bukett, och däri strålar som stjärnor ett knippe ljust vitgula blommor. I Holland har den funnits att köpa i över ett år, och nu kommer den till oss - och väcker habegär. På Hawaii finns bara sju exemplar kvar i naturen, och den insekt som pollinerar den där lär ha dött ut. Men den går att handpollinera som tur är. Sol till halvskugga, ytterst lite vatten och lätt näringsläsning en gång i månaden är dess krav. Under sommaren, när den har sin viloperiod, kan bladen blekna lite och bli lätt gula.
Som en solgul minisol som fallit ner från rymden känns Golden Lotus. Det är en släkting till bananen, en minibanan som blir en meter hög. Den är faktiskt tåligare än man tror, klarar till och med någon enstaka minusgrad! Här gäller det dock att tänka strategiskt. Köper du en liten planta, en till två år gammal i en tolv centimeter kruka, så blir den billigare. Men då få du vänta ganska länge innan den blommar. För det är inte förrän den kommit upp i en ålder på fem till sju år som den bjuder på minisolen.
Dessa exemplar brukar säljas i stora krukor på fem till sju liter. (TT Spektra)
Peperomia. Vill ha rejält med vatten när du vattnar. Låt växten sedan torka upp mellan gångerna. Under vår och sommar trivs den med att få lite extra näring en gång i månaden.
Älghornsbräken. Låt alltid jorden torka upp mellan varje vattning. Bäst är att vattna på fatet så att växten får suga upp vattnet underifrån.
Vulkanpalm. Vill ha ytterst lite vatten - bara var tredje vecka. Näring en gång i månaden.
Ibland blir monsteran med sina enorma blad så otymplig att några blad måste tas bort. Varför inte sätta dem i en hög vas med några små citroner i vattnet? Fungerar faktiskt i ett par veckor.
Papegojstjärten har ett svagt rot- system. Ur den täta bladrosetten, där bladen antingen är enfärgade eller randiga, utvecklar sig en hög blomstängel. Ganska länge pryder den sin plats, då axets färg står sig i månader. Men efter att den blommat färdigt vissnar plantan och dör. Släng den inte, utan titta nog efter sidoskott som bildats - de tar du hand om och planterar om i nya krukor.
Kerstin Engstrand