Nyligen rapporterades det i medierna exempelvis om ett antalolyck-saliga människor, vars fåfänga tro var att de hade köpt ettstycke skinande ny och fin elektronik till hemmet. Haken var bara den,att när det stora efterlängtade paketet kom med posten så innehöll detjust inget annat än en nätt hög med tegelstenar.
I dagarna har det framskymtat hur ondsinta telefonskojare lurat tillsig folks bankkontonummer under förespeglingen att kontoinnehavarnavunnit en drömresa till solen som nu ska utbetalas, att Sony Ericssonhar problem med piratkopieförsäljning av företagets musikmobiler ochatt det till och med tafsas på en så sund institution som Vasaloppet --några bakhala fulingar har krängt falska startnummer. Mon dieu, mondieu. Vem kan man väl lita på?
Jag har själv blivit uppskörtad, upprepade gånger faktiskt, och tillpå köpet av samma säljare: den danska auktionsfirman LauritzChristensen som specialiserat sig på konst, design och antikviteter.
När denna låtsat ärevördiga aktör ("ett av Danmarks äldstaauktions-hus") lanserade sina internetauktioner under namnetLauritz.com var det ett snilledrag. Omsättningen steg som en rymdsondfrån 24 miljoner kronor till 442 miljoner kronor när varorna gjordestillgängliga för köpare över hela världen. En from förhoppning är attmajoriteten av alla dessa nya budgivare inte varit såna godtrognafullblodsloosers som jag.
Auktionsfirman spänner ut bröstet: "Lauritz.com kombinerar de bästaelementen från den traditionella auktionsvärlden (expertis, garanti ochkontroll), med modern informationsteknologi (tillgänglighet ochräckvidd). Auktionsuniversumet på Lauritz.com erbjuder en annorlundashopping och en njutningsfull upplevelse. Det är ett ärligt,funktionellt och säkert ställe att handla på nätet. Redan från börjanhar målet varit att förrätta auktioner på kundens premisser. Vi tror påatt nöjda kunder är våra bästa ambassadörer."
Om denna fina programförklaring kan jag egentligen bara säga -- tjenare.
För alla oss som gillar skarp 50-, 60- och 70-talsdesign harLauritz.com varit en till synes outsinlig guldgruva som ständigtfrestat med små mästerligheter från Hans J Wegner, Henning Koppel, ArneJacobsen, Poul Kjaerholm, Charles Eames, Børge Mogensen, Verner Panton,Nanna Ditzel, Arne Vodder, Ib Kofoed Larsen och till och med Finn Juhloch Joe Colombo. Dilemmat med nätauktioner är att du inte serföremålens skick som du kan i verkligheten.
Dilemmat med Lauritz.com är deras helhjärtat ignoranta hållning närdet gäller att beskriva föremålens skick, vilket såklart borde vara enav deras viktigaste uppgifter.
Konsekvensen av detta har logiskt nog blivit att man suttit därframför datorn och kisat in i skärmen för att försöka gissa sig tillvilken kondition den här varan befinner sig i.
Wegnerbordet såg jättefint ut på bild. Snyggt ljussatt i studio ochallt. Men ingen sa nåt om att bordsskivan var a) genomslipad på fleraställen av nån rent mordisk renoverare, eller b) täckt med en groteskttjock slags industrilack. Möjligen, med ett överseende sinnelag och endel fantasi, kunde det här bordet komma till användning vid en ellerannan rundpingis-turnering, men där gick gränsen.
Bang & Olufsen-radion verkade vara ett fynd. Tills den anlände.Gulnad och chockerande ingrodd av skit. Som om nån stått och kedjeröktrakt in i den i 40 år. När jag ändå vågade ta i den så föll den ibitar. Bakstycket åt ett håll, antennen åt ett annat.
Jacobsenstolarna var alldeles bubbliga i faneringen, Hvidt &Moelgaardsoffan luktade kattpiss och på Mogensenbordet hade nån heltsonika bytt ut originalstagen av mässing mot hemsvetsat stål.
Nu verkar det i ärlighetens namn som om Lauritz.com blivit en smulabättre på ärlighet och korrekt information när jag scrollar mig igenomdagens föremålsbeskrivningar. Men eftersom jag slutat handla möbler därså vet jag inte om det stämmer.
Jag övergick till att köpa konst i stället. Och åkte på den värsta blåsningen hittills.
Jag var exalterad över att ha ropat (eller "klickat") in detsignerade Helmut Newtons-fotografiet, betalade, mejlade tre gånger områd hur jag bäst kunde frakta hem det och fick till slut till svar attfotografiet nu var skickat och på väg. Tiden gick. Nästa mejlkontaktupplyste mig om att mitt fotografi nu hade sålts om till en annanköpare, eftersom jag inte hade hämtat ut det.
Va? Vad sa du att ni gjorde, sa du? Ni har sålt mitt fotografi, somni sa att ni skickat hem till mig, för att jag inte hämtat ut det?!
Kära läsare, avskräcks nu inte från att köpa härlig design och konstpå nätet av företag som kan sin sak, för nätet är utmärkt till det, mense till att förhöra dig näst intill pain-in-the-ass-nivå om skick,betalningssätt och leveranser innan du slår till.
Lauritz.com-ikonen markerar du med musen, drar den över datorns bildskärm och släpper ner den i papperskorgen.