Lättklätt våp i humoristisk bil

Kombinationen lättklädd förare och humoristisk vinterbil är besvärlig. Eftersom det är en fördel att ha sexiga, minimala paltor om man åker dit för fortkörning (Corren 25/10: "Fotomodell slapp böter trots 140 km på 70-väg") klär jag mig numera så kylslaget som möjligt ifall polisen skulle stå bakom nåt hörn.

Bostads- & stadsplaneringsfrågor2008-12-17 00:00

Kombinationen lättklädd förare och humoristisk vinterbil är besvärlig. Eftersom det är en fördel att ha sexiga, minimala paltor om man åker dit för fortkörning (Corren 25/10: "Fotomodell slapp böter trots 140 km på 70-väg") klär jag mig numera så kylslaget som möjligt ifall polisen skulle stå bakom nåt hörn.

Det går bra så länge det är plusgrader. Så fort temperaturen sjunker krånglar det till sig.

Så här gick det till i fredags morse:

Gick till garaget för att lasta in vinterdäcken i skuffen. Skulle till Helggubben direkt efter jobbet, så han kunde sätta på däcken under helgen. Klapprade in i garaget och började rota bland alla däck som låg där. Ett smutsigt och okvinnligt skitgöra. Vrickade foten i mina högklackade pumps och bröt en nagel, målad i samma färg som bodyn jag bar.

Svor, tog mig för pannan i frustration och förstörde därmed min med omsorg lagda foundation med smuts. Fastnade med nätstrumporna i ett av däckens dubb. Svor igen. Som tur var har jag numera alltid ett par extra stayups i handsfacket.

Rullade ut däcken, bara för att finna att centrallåset i bilen denna morgon var på sitt skojfriska humör. Skuffen gick inte att få upp. Okej, in med två däck i baksätet och två på passagerarsätet där fram.

Nu gick passagerardörren inte att stänga. Inte av utrymmesbrist utan bara som ytterligare ett utslag av min Golfs vinterhumor.

In i garaget igen på jakt efter ett spännband. Har tidigare upplevt detta lilla låsdebacle och har då spänt ett band mellan handtagen i förardörren och passagerardörren. Bandet löper då tätt över min mage, men det går fint om jag bara tar små korta andetag. Och det gör jag ju i vilket fall som helst i min hårt snörda body.

Hittade inget spännband utan bara en repstump på nån meter. Fäste det i passagerardörren och kilade fast det under de bägge däcken i sätet. Funkade hyfsat.

Stannade halvvägs till jobbet och nu gick det fint att stänga passagerardörren och därmed släcktes inomhusbelysningen.

Bara någon kilometer senare tändes den igen. Sekunden efter for bagageluckan upp som en katapult. Låset hade plötsligt tinat till liv och eftersom jag ryckt i luckan tidigare var den tydligen inte helt stängd.

Ni förstår att det blir väldigt kallt att springa ut och in i bilen på det här viset, endast iförd raffutstyrsel à la lättklädd Playboymate.

Det går att skruva ur säkringen till centrallåset, men då förlorar jag även instrumentbelysningen, som kan vara bra att ha ibland.

Byt bil, frustar Helggubben.

Byt bil, frustar lillebror bilförsäljaren.

Jag vet inte jag. Finns det nåt tristare att lägga pengar på än en kärra? Dessutom - lite charmigt är det med en bil som bjuder på ständiga överraskningar.

PS. Den som vill skapa en klädmyt tvingas tubba lite på sanningen. Det vore så himla kul att bli ihågkommen som kvinnan som gav begreppet rattmuff en ny innebörd.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!