Amaryllis finns att köpa både som lök och som snittblomma. De kan tyckas lite dyra i inköp, men de håller sig fräscha länge.
En stor lök ger två stänglar, ibland hela tre med minst fyra, fem klockor på varje. De är ståtliga, så de kräver höga, kraftiga vaser som inte ramlar omkull.
I köksfönstret kommer jag att ha tre lerkrukor med röda blommor, men på soffbordet blir det ett härligt färgfyrverkeri. Där satsar jag på ett högt och ganska smalt men generöst arrangemang som egentligen är två buketter, en högre och en lägre. Den hög-re består av amaryllis som får bilda "toppen" och runt basen, nere vid vasens kant, en krans av rosor i avvikande färg, som orange eller starkt cerise. Men hur fungerar det, då amaryllis vill ha kallt vatten och rosor hett? Jo jag låter dem helt enkelt stå i kallt respektive hett vatten i två olika vaser till dess vattnet har blivit rumsvarmt, först då sätter jag ihop dem.
Annars kan man om man har en hög och vid vas sätta två vaser i en.
Vill du inte ha amaryllis kan du byta ut dem mot vackra kvistar, som korallbär och kombinera dem med ljuvare blommor, som alstromeria och elegansnejlikor.
Årets julgran ska enligt trenden vara av plast - och svart. Vi får kompensera med grönt tänkande på annat sätt. En låg, vid skål eller ett fat fyllt med illgröna eller mörkt röda äpplen gör det riktigt julfint. Grön mossa i en betongljusstake eller bara ett fat av betong blir också vackert och sparsmakat.
Eller vad sägs om ett riktigt blommigt julbord? Gunnar Kaj, en av våra främsta florister, går alltid sina egna vägar. Det visade han på förra årets nobelfest där blommorna blev en del av underhållningen. Han leker gärna med blommor på ett sinnligt, jordnära sätt som passar oss vanliga, vi som varken bor i slott eller stadshus.
Gunnar Kaj gjorde ett julbord med blommor. Så förföriskt genialt och vackert. Till festen hade han fyllt bordet med hyacinter inrullade i blad så att de liknade sushi. I en skål låg tulpanlökar, som man bara ville ta i. De fungerar som utmärkta antistress-medel. Julgranen var förstås blommig den också, och i toppen tronade en vit julstjärna, fäst i ett litet rör så att den fick vatten.
Julgranskulorna var tulpaner, också de i små provrör. Vackert som en tavla var Gunnar Kajs julbord, ett riktigt skådebord. Vad var då hans egen favorit? Jo, hans pepparkakor, som visade sig vara hösten bruna eklöv på en svart plåt.
Kerstin Engstrand/TT Spektra
kerstin.engstrand@ttspektra.se